Om jobbdrömmar

Publicerad 2010-03-25

Till och från under de senaste åren har jag jobbat inom äldreomsorgen. Som extrajobb tycker jag att det är perfekt: spännande, givande och faktiskt ganska roligt. Men att jobba heltid med något som samtidigt är väldigt psykiskt och fysiskt påfrestande är inget jag skulle vilja. Det jag har pluggat har lite gemensamt med svensk äldreomsorg och jag har helt enkelt andra planer för min framtid.

Många av dem jag har jobbat med under de här åren verkar ha eller ha haft en liknande inställning. Majoriteten är invandrare som av olika anledningar kommit till Sverige. Flera av dem är utbildade på hög nivå i sina hemländer, men som de flesta redan vet är det inte så lätt att få jobb som exempelvis psykolog om man heter Mustafa eller Özlem. Däremot får de gärna ta hand om gamla och äldreomsorgen tar emot dem med öppna armar. I vetskap om att arbetsmarkanden är jävligt tuff stannar många kvar även fast de i grund och botten vill göra något annat. Det gäller förstås inte bara invandrare utan till stor del också svenskar. En gång jobbade jag med en svensk man i fyrtioårsåldern som tio år tidigare tagit ganska många universitetspoäng inom humaniora. När jag berättade om vad jag pluggat fick han något drömskt i blicken och sa lite uppgivet: ” Ja, jo det var ju väldigt kul att plugga…men sedan sökte jag massa jobb utan att få ett enda. Och arbetsmarknaden ser ju inte bättre ut nu direkt”.

Jag minns att jag kände mig lite illa till mods när jag gick hem från jobbet den kvällen. För det är något väldigt sorgligt med människor som inte får leva ut sina drömmar eller inte får syssla med det de allra helst önskar. Oavsett vad dessa drömmar handlar om är det deprimerande att tänka att det finns personer som känner att de ständigt missar sina chanser för att de inte orkar armbågas på en tuff arbetsmarknad. Naturligtvis gäller det inte bara äldreomsorgen och självklart finns det de som verkligen vill jobba med gamla på heltid. Jag kan bara säga grattis. Det måste vara skönt att gilla det man gör och samtidigt veta att det finns nästintill obegränsat med jobb.

POSTAT I | 0 KOMMENTARER

Kommentarer

Skriv kommentar

Senaste kommentarer

Maria om En paus

om ”Mitt sätt att tänka har förändrats”

om En paus

Anhörigbloggen

Malin Malin Fagerberg Wikström skriver på
Anhörigfondens blogg

Ålder 25

Bor Stockholm

Familj Pojkvän, pappa, bror, syster och hennes familj. Förlorade sin mamma i livmodercancer hösten 2009

Gör Pluggar ryska, internationella relationer och östeuropakunskap men har just nu studieuppehåll. Jobbar på ett äldreboende för att kunna betala hyran.

Bloggar om Livet före, under och efter cancern

Nås på malin.wikstrom.fagerberg@gmail.com