Prenumerera på inlägg Seminarium om sorg
Publicerad 2009-10-30
Jag ska klockan 16 i dag fredag delta på ”Seminuarium om sorg och konsert i Allhelgontid” på Ersta konferens, Bringsalen, Erstagatan 1K.
Det är jag och författaren Suzanne Sjöqvist som medverkar sam personal från Ersta diakoni och Hospicekliniken, Ersta sjukhus. Samtalsledare är Ida Carlander, doktorand och sjuksköterska.
Det är fri entré så det är bara att komma dit.
Efteråt blir det en konsert i Ersta kyrka, medverkanden:
Annika Skoglund, mezzosopran
Patrik Sandin, baryton
Love Derwinger, piano
Stefan Therstam, orgel
Alexander Rappaport, recitation
POSTAT I MUSIK | 1 KOMMENTARER
Jag börjar redan gräma mig för julen
Publicerad 2009-10-25
Har haft otroligt körigt på slutet, tur och retur till Umeå för att vara med i Go’ Kväll, går att se här:
Joakim Vogel var en vänlig man och de tog hand om mig förträffligt hos Go’ Kväll-redaktionen. Men hela spektaklet tog mig tolv timmar.
Dagen efter på torsdagen var det match i Läkerol Arena mellan Brynäs och Rögle som jag bevakade för Aftonbladet, sedan match lördag mellan Brynäs och Linköping och söndag Gefle IF mot Trelleborg i fotbollsallsvenskan.
Mycket jobb alltså vilket gjort att jag inte hunnit bloggat så mycket. Men så är det med en blogg, den kan vara hur seriös som helst ibland medan andra gånger är den en ren dagbok, som nu. Jag har fått mycket mejl med anledning av Go’ Kväll-besöket och jag konstatera att väldigt många tittar på programmet eftersom jag aldrig varit med om så många ”jag såg dig på tv”-kommentarer.
På fredag ska jag vara med på ett seminarium om sorg på Ersta konferens tillsammans med bl a Suzanne Sjökvist som skrivit boken ”Du är hos mig ändå: Ungdomar och barn om att mista en förälder”. Jag ska också i veckan prata om hur det är att skriva en bok kontra skriva i tidning på den lokala journalistklubbens lunch.
Dessutom är det höstlov så vi är hemma hela veckan Love och jag. Det kan vara skönt att bara slappa på dagarna när det hinns med också. Men jag är dåligt på det eftersom jag är en rastlös jävel vilket blivit värre sedan Karin dog. Jag börjar redan gräma mig för julen. Jävla skithelg.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Får man fråga mig precis vad som helst?
Publicerad 2009-10-20
Blev just research-intervjuad för min medverkan i SVT Go’ Kväll i morgon. Blev lite provocerad av frågan om jag är rädd för att min son ska få cancer. Vad är det för fråga? Tänker jag först. Men det är okej att fråga mig det för jag svarar utan att tveka nej på den. Men inte sjutton ska han eventuellt behöva höra sin far svara på den frågan i tv.
Han ska inte bli inblandad på det sättet i det här. I och för sig skiter väl han i Go’ Kväll, han tittar väl på något annat. Eller förresten, jag har konstaterat att de sena 90-talisterna tittar vädigt lite på tv. De vill inte slappa och ta emot, de vill delta så de spelar spel i stället. Hm… ett artikeluppslag kanske.
Nåväl, men jag bad dem inte ställa den frågan utifall han ser programmet. Jag var också med i Expressens Söndagsbilaga i helgen. Ida Thunberg gjorde en bra och anständigt intervju.
***
Här går det förresten att vinna min bok: http://www.mabra.com/Default____87498.aspx
***
För dig med Spotify, blippa på den här länken och du kan höra Jeanette Lindströms nya fantasiska platta ”Attitude and Orbit Control”.
spotify:album:14yt9RuPxse86A2jUCc4oy
POSTAT I MEDIER | 0 KOMMENTARER
Månadens profil: Lotta Gray
Publicerad 2009-10-14
Vimmelreporter, bloggare, cancersjuk…
Lotta Gray lever ett till synes glamouröst liv som vimmelreporter på tidningen Se&Hör. Minglar, träffar och berättar om kändisar för sina läsare. För ett och ett halvt år sedan förändrades allt. Tjocktarmscancer och akut operation. I dag jobbar hon som vanligt på redaktionen igen. Men med en ständig ängslan.
– Jag har jobbat hela tiden under mina cellgiftsbehandlingar. Många undrar varför, men jag skulle bli knäpp annars, jag behöver ingå i ett sammanhang, säger Lotta Gray.
Det kan tyckas vara en närmast ohanterlig kontrast att ena timmen gå på cytostatikabehandling och den andra på en kändispremiär för en ny film och säga hej till Mikael Persbrandt och hänga med Gert Fylking.
– Nej så är det inte alls, det är jätteskönt och jag gillar skillnaden. Min tråkiga vardag med ångest och cellgifter läggs helt åt sidan för en stund då. Jag får komma bort några timmar, dricka champagne, se en gratisfilm och sedan gå hem. Perfekt, säger Lotta Gray.
Statistiskt har Lotta Gray 35 till 40 procents chans till överlevnad berättar hon helt utan sentimentalitet. Tjocktarmcancern hade nämligen spridit sig till levern och delar av den opererades bort i mars år. Men nu är hon helt cancerfri och går på kontroller en gång i halvåret. Något hon måste göra de fem närmaste åren.
– Jag är cancerfri rent tekniskt, visst, men jag lever ju med den hela tiden i alla fall. Ibland blir jag skräckslagen bara av tanken på att den ska komma tillbaka. Nu har den blivit ett konstant tillstånd som finns där hela tiden.
Hur påverkar det här dig och dina anhöriga?
– Det är en fruktansvärd oro för oss alla och det påverkar inte bara mig utan även min man Therst och vår fyraåring Lennox. Allt ställs på sin spets, tyvärr känns det lite som min man och jag glidit ifrån varandra lite för tillfället, jag tror det fungerar så, man stärks eller glider isär. Vi går till en kurator så vi får hjälp. Cancer är inte svart eller vitt. Nu får jag ett besked, sedan är det sex månader ångest igen. Det är ju stora livsavgörande besked det handlar om, så det är klart att alla i ens närhet påverkas.
Hur har din mammaroll förändrats?
– Det är väldigt dubbelt. Jag har svårt att säga ifrån, vill gärna vara en snäll mamma, jag vet ju inte hur lång tid jag har kvar och vill därför vara snäll mot honom. Jag får dåligt samvete ibland för jag ger honom godis fast det inte är lördag och så. Jag lever också i en rädsla att han ska glömma bort mig, det är min största skräck om jag skulle dö. Att han glömmer mig…
Har han följt med dig på dina behandlingar?
– Nej, han är på dagis då. Men han vet att jag är sjuk, jag har fått dropp hemma och han ser mina operationsärr, så han vet. Skulle det visa sig att jag är obotlig sjuk får jag försöka förklara det på bästa sätt då. Det är svåra och stora frågor: Hur mycket ska jag visa? Ska jag gråta inför honom…
…det tycker jag nog att du kan göra, en gråtande mamma kan väl inte vara så farligt…
– Så är det förstås, men vilken nivå ska man lägga sig på… Jag skrivit brev både till Lennox och Threst som de bara får öppna när jag dör.
Du har alltså planerat din död?
– Ja, det har jag gjort. Fyllt i vita arkivet, utsett två faddermammor till Lennox som kan ge honom en nödvändig mammados och skrivit ner vilka låtar som ska spelas på min begravning och så. Det kan verka dramatiskt, men jag lever nära döden och jag vill att sådant ska vara klart.
Jag tycker inte att det är dramatiskt, jag har gjort samma sak för att försäkra mig att jag blir begravd med Karin, det är väl snarare så att vi aldrig prata om döden på allvar…
– Precis, vi lever i vårt samhälle som om vi vore odödliga och därför vill vi inte prata om det. Vi har inget naturligt förhållande till döden idag.
Din blogg, vad betyder den?
– Den är oerhört viktig, inte bara i terapeutiskt syfte, utan för att förklara för andra hur det är och känns. Den får folk att fatta hur det faktiskt är. Bloggen påverkar andra och många hör av sig och berättar hur de känner igen sig. Jag checkar in på hennes blogg emellanåt och imponeras av hennes driv och ständiga uppdateringar. Kommentarerna är många och känslosamma. Interaktionen mellan hennes läsare och henne själv är på allvar, inget snacka om den saken. Upp till 100 kommenterar på ett enda inlägg visar styrkan i bloggen.
Namn: Lotta Gray.
Ålder: 43 år.
Yrke: Reporter Se&Hör.
Familj: Man Threst och sonen Lennox, 4.
Blogg: http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/index.html
Tidigare intervjuer
Augusti: Sjuksköterskan och doktoranden Katarina Sjövall, onkologen i Lund. (http://anhorigfonden.se/blogg_post.php?ID=276)
Juli: Dogge Doggelito (http://www.anhorigfonden.se/blogg_post.php?ID=237).
Juni: sjukhuspräst Mats Johansson (http://www.anhorigfonden.se/blogg_post.php?ID=219)
POSTAT I MåNADENS PROFIL | 2 KOMMENTARER
Radio Stockholm & Rolling Stones
Publicerad 2009-10-13
Har varit i Stockholm och gjort ännu en intervju, den här gången i Radio Stockholm. Intervjuaren, Linda Aktén, var bra och frågade efteråt hur jag tyckte hon skötte sig. Det är ovanligt. Men det var en fin gest av henne tycker jag. Men jag är lite trött på mig själv för tillfället.
Jag träffade också mina gamla polare Henken och Ljunkan i Radiohuset igår. Himla trevligt med så bra vänner. Jag hann också med ett möte på eftermiddagen som kan vara inledningen på ett nytt spännande projekt.
Hastade sen i väg till Grev Turegatan 18 för att se Stonesutställningen ”Exile”, fotografier på Rolling Stones av fotografen Dominique Tarlé. Men den var bara öppen onsdag till söndag visade det sig Får ge den ett nytt försök på fredag när jag har ett möte i Stockholm igen. Läs mer om utställningen här: http://www.dn.se/kultur-noje/stonesbilderna-gav-tarle-ett-rikare-liv-1.971408
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Tänk att de inte ens vet vad Karin heter i efternamn!
Publicerad 2009-10-08
I dag är det officiell recensionsdag för min bok och den har blivit recenserad, vad jag vet, i tre tidningar. Svenska Dagbladet, Arbetarbladet och Gefle Dagblad. Jag ska inte recensera recensenterna. Men jag stör mig på att båda lokaltidningarnas recensenter inte bemödat sig att ta reda på vad Karin heter i efternamn. Dahlblom, ska det vara…
”Tänk att de inte ens vet vad jag heter”, brukade Karin säga irriterat när hon fick brev där det där andra ”l-et” saknades från person som känt henne i många år.
Men jag kan säga så här: en av skribenternas inledning borde nog fått redaktören att ställa frågan: ”ska du verkligen skriva om den här?”. Men jag är glad att de skriver om min bok, tack för det.
Recension Svenska Dagbladet
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_3620129.svd
Recension Arbetarbladet
http://arbetarbladet.se/kultur/recensioner/litteratur/1.1419212
Recension Gefle Dagblad
http://gd.se/kultur/boken/1.1419107
POSTAT I MEDIER | 4 KOMMENTARER
Idag gråter jag till Rosanne Cash
Publicerad 2009-10-07
Jag sitter och lyssnar på Rosanne Cashs nya platta ”The List” som jag också ska recensera. Den bygger på 100 låtar hennes far Johnny Cash (1932–2003) gav till henne som hennes utbildning när hon var 18 år.
”Lär dig de här så kommer det att ordna sig”, sa han och sträckte över en handskriven lista.
I dag är Rosanne Cash 53 år och skivan är fantastiskt. Helt plötsligt börjar tårarna bara spruta när jag sitter här lyssnar. Så lyssnar jag vad hon sjunger och förstår varför jag inte kan stoppa gråten, ”Motherless Children” en låt från 1927. Jag tillägnar den till Love och Karin, som båda förlorade sina mödrar åt helvete för unga.
”Motherless children have a hard time when mother is dead, lord.
Motherless children have a hard time when mother is dead, lord.
They don't have anywhere to go; Wandering around from door to door.
Nobody treats you like a mother will when your mother is dead, lord.
Father will do the best he can when your mother is dead, lord.
Father will do the best he can when your mother is dead, lord.
Father will do the best he can; So many things a father can't understand.
Nobody treats you like a mother will when your mother is dead, lord.
Sister will do the best she can when your mother is dead, lord.
Sister will do the best she can when your mother is dead, lord.
Sister will do the best she can; So many things a sister can't understand.
Nobody treats you like a mother will when your mother is dead.
When your mother is dead, when your mother is dead.
When your mother is dead, Lord, when your mother is dead.”
POSTAT I MUSIK | 1 KOMMENTARER
Jag blundar inte för döden
Publicerad 2009-10-06
Maria Küchen skriver klokt om min bok i dagens Sydsvenska Dagbladet under rubriken ”Bättre se döden än blunda för den”. Jag är glad att jag kan vara med och påverka och jag är glad att de tar min bok på sådant stort allvar. Jag vet inte vad jag väntat mig, men inte all den här uppmärksamheten i alla fall.
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article555742/Battre-se-doden-an-att-blunda-for-den.html
POSTAT I MEDIER | 0 KOMMENTARER
Anders i TV4 Nyhetsmorgon
Publicerad 2009-10-04
Tack snälla alla för fina kommentarer här och på min privata mejl. Det är sådana som gör mig ännu mer motiverad att driva frågor som rör oss anhöriga.
Här finns inslaget från TV4 Nyhetsmorgon från söndag 4 oktober.
http://tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1248967&selId=1.923808&currPage=0
POSTAT I MEDIER | 0 KOMMENTARER
Mina 15 minuter pågår nu delII
Publicerad 2009-10-02
Jag känner mig helt tömd efter några dagars intervjuande. Jag ska också vara med i TV4 Nyhetsmorgon på söndag. En grej blev inställd och jag kände: ”gud så skönt, jag är trött på mig själv”. Men jag ska förstås vara glad att så många bryr sig. Jag vill ju få ut budskapet och får passa när chansen ges. En annan sida av det är att eftersom jag varit redaktör och ringt och frågat folk om det vill vara med och räknat med och mer eller mindre krävt det många gånger är det lite pay back time nu, jag säger ja till allt för att betala tillbaka.
Samtidigt har boken bara precis kommit ut och vad som händer nu har jag ingen aning om. Men det värsta som kan hända mig har redan hänt så inget kan väl egentligen bli värre. Men sticker man ut hackan så kommer inte alla att älska det man gör, så någon smäll kommer jag att få ta. Jag har ju jobbat på Svenska Dagbladet i tolv år och arbetar ju åt Aftonbladet och hann med en kort tid som tv-chef. Så jag törs påstå att jag kan mediespelet, jag vet hur det fungerar och jag vet att det kommer att bli tyst snart. När man ger intervjuer i direktsändning är det också väldigt svårt att komma ihåg vad man sagt och hur det gick.
Enligt en journalist i Arbetarbladet så sa jag så här i torsdags: ”Bloggandet har fört med sig bra och dåliga saker, men till det bra hör onekligen att det nu är socialt accepterat att öppet erkänna att man är en ensam människa.” Jag minns det inte, men jag sa säker så och jag kan stå för det i vilket fall.
Så här ser det ut i ”väntrummet” hos SVT Nyhetsmorgon, det fanns frukost.
Annars fick jag en liten smäll och ett lätt återfall i min längtan efter Karin just i dag. Den längtan jag känner nu är ju oftast varm, men nu på eftermiddagen fick jag ett stråk av det där kalla och tunga igen. Men inte alls lika påtagligt som det var tidigare.
POSTAT I | 3 KOMMENTARER
Anders i SVT Nyhetsmorgon
Publicerad 2009-10-01
Här går det att se mitt framträdande från SVT Nyhetsmorgon under torsdagen.
http://svt.se/2.33557/1.1711724/karlek_i_cancerns_tid?lid=puff_1711724&lpos=lasMer
POSTAT I MEDIER | 1 KOMMENTARER
Senaste kommentarer
Anhörigbloggen
Anders Sundin skriver på Anhörigfondens blogg
Familj Tre barn, förlorade sin sambo Karin i cancer 2006
Gör Skriver om sport i Aftonbladet och kultur i SvD. Debuterar som författare med ”Kärlek i cancerns tid” (Wahlström & Widstrand) i oktober
Bloggar om Hur livet går vidare efter förlusten av sin livskamrat och hur det är att bli ensamstående småbarnsfarsa med en pojke som förlorat sin mamma
Nås på anders.sundin@mac.com www.web.mac.com/anders.sundin
Bloggarkiv
Månadens profil
Blogglänkar
Kategorier