Prenumerera på inlägg En pärs belönas med en bärs
Publicerad 2010-01-22
Andra fredagskvällen i rad som jag sitter med en universitetsuppgift. Man blir lite trött va! Denna gång handlar det om en seminarieuppgift som dessutom ska skrivas i grupp. Vem var det egentligen som kom på grupparbete som examineringsform? Förmodligen någon hippie som trodde på det här med kollektivet. De flesta i min klass är antagligen, liksom jag, födda på 80-talet. Vi är uppvuxna med att tänka på oss själva, varför ska vi nu tvingas handla annorlunda? Nog för att många som läser det jag gör säkert drömmer om att bli världsförbättrare och antagligen ”gillar att arbeta med människor”, men kan inte det vänta till efter examen? Åh, vilken pärs, nu behöver jag bärs!
I morgon åker jag och familjen plus lite annat folk till fjällen. Jag ska ta mig det där jullovet som jag aldrig fick, åka skidor och läsa. Ska bli skönt men också lite konstigt. Första familjesemestern utan mamma. Hon kommer att fattas oss!
Kommer nog inte att ha tillgång till internet så mycket, men är tillbaka på onsdag. Håll utkik efter månadens profil så länge!
Så här ska en öl egentligen avnjutas
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Hej sibiriska kylan
Publicerad 2010-01-06
Det kan vara så att det är minusgrader i mitt kök. Vågar inte kolla, men förbannat kallt är det. Egentligen känns det lite överflödigt att ens kommentera kylan. Löpsedlarna, facebookstatusarna och huttrande människor på stan har ju redan sagt nog, men den här kylan är helt galen! Det är som om den sibiriska vintern glömt att den ska lite längre österut.
Ganska roligt att vädret alltid är en så stor grej i Sverige. Kan inte minnas att jag hörde någon diskutera väderleken lika ofta i Berlin eller Chisinau när jag bodde där. Vi kanske inte har så mycket annat att bry oss om här. Många har det ju ganska bekvämt så vid överdriven kyla blir dagens största projekt att ta sig ut. Jag ska inte säga att jag är så mycket annorlunda men igår tog jag mig i alla fall till Café Kompott i Vasastan, där en kompis jobbar. På hennes initiativ kommer mat och dryck säljas till After Work priser varje fredag i januari. Premiären var igår och för 70 kronor fick man varmrätt plus öl eller vin. Sådant gillar jag. Anlände i sällskap med Linnea, en av mina otaliga bästisar. Jag hade termobyxor och så många sjalar att jag såg ut som en blandning mellan en rysk tant och en björn.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Alltid härligt att bjuda på sig själv
Publicerad 2010-01-03
Uppstod en ganska komisk situation igår på väg till Morfar Ginko. Jag tog tunnelbanan och hamnade bredvid en tjej och en kille, fulla och glada. Båda var kontaktsökande på ett sätt som bara fulla människor är. Som nykter kan man ju sällan ge samma bemötande så jag kände mig ganska obekväm där jag satt. Jag vet inte om det berodde på paranoia eller att jag blivit allt för skadad av det ironiska nittiotalet men plötsligt fick jag en känsla av att de drev med mig.
När tunnelbanan stannade vid Slussen var jag så disträ att jag fick för mig att jag var tvungen att byta till gröna linjen. Kom dock på det lite för sent och kastade mig därför ut precis innan dörrarna stängdes. Kan bara föreställa mig hur roligt det måste ha sett ut när jag därefter stannade upp och insåg att jag borde ha stannat på det tåg jag åkte med. Kanske blev jag killen och tjejens internskämt den kvällen. Alltid lika härligt att bjuda på sig själv!
Det blev en ganska sen natt så har ägnat det mesta av dagen åt att samla sambopoäng. Diskat, handlat, lagat mat med Jonas och sett på film i soffan. Betalade även mina räkningar och passade på att kolla mitt kontoutdrag. Tydligen köpte jag en hamburgare på Dublins flygplats som kostade 737 kronor! Brukar inte så ofta dubbelkolla mina inköp men jag kanske borde göra det i fortsättningen. Får ringa Skandiabanken och bråka i morgon. Det finns inte en hamburgare i världen som är värld så mycket. Inte ens den serbiska!
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
På besök i Norrland
Publicerad 2009-12-28
Överlevde julen trots allt. Stundtals kändes allt helt okej dessutom. Otroligt sorgligt men det gick ju. Man klarar visst mycket mer än man tror. Förresten har jag nog varit lite hård mot Uppsala. I ett tidigare inlägg kallade jag staden för spökstad eftersom det känns så förbannat tomt att vara där utan mamma. Det uppskattades inte av andra i min familj och det kan jag förstå. De lever ju kvar där hela tiden och det är ju också för deras skull som jag regelbundet kommer att fortsätta åka dit.
Hur som helst blev det en kortare uppsalavistelse än många andra jular. Hade i förväg sett till att ha en bra anledning att slippa juldagsfirandet och alla ihåliga vad-gör-du-nu-för-tiden-konversationer. På juldagsmorgonen skjutsade pappa mig till Ybussen och sedan tog chaufförerna Siv och Nisse mig ända till Jonas familj i Härnösand. Siv bjöd på choklad och bidrog i allra högsta grad till att norrlandspeppen infann sig.
Har bara varit i Härnösand en gång förut, men eftersom mitt hjärta alltid slagit lite hårdare för allt norr om Uppsala krävdes inte så mycket för att få mig på fall. Här finns hus som ser ut som om de är hämtade från Astrid Lindgrens Bullerbyn, den obligatoriska gågatan, en pub där några grungare som överlevt 90-talet brukar hänga och så vidare. Härnösand känns på många sätt som en typisk svensk småstad vilket jag har förstått också är en av nackdelarna med att bo där. För dem mellan 20 och trettio finns det inte mycket att göra och sedan jag var där senast hade flera affärer bommat igen. Gallerian har fått en ny ägare som höjt hyran så mycket att många butiker blivit tvungna att stänga. Jonas mammas snubbe liknade situationen vid en snara som dras åt. Industrier läggs ned, arbetstillfällen försvinner, de unga ger sig av till storstäderna och så vidare. Knappast ett ovanligt fenomen för svenska småstäder men det är alltid sorgligt när man betraktar det på nära håll.
Jag skulle absolut kunna tänka mig att bo i en stad som Härnösand om jag hittade något vettigt att göra och jag omgavs av bra folk. Vet inte hur länge men jag är hur som helst inte främmande för att testa det. Lanserade idén för Jonas som snart påminde mig om att jag besökt Härnösand en helg då staden visade sig från sin bästa sida. Grådaskiga dagar i mars är tydligen inte riktigt lika roliga, men å andra sidan, var har man kul i mars? I går tog vi en promenad i en snö så vit att det nästan gjorde ont i ögonen. I Stockholm kan man bara hitta något så vitt på Spy bars toaletter. När bussen svängde in på busstationen kände jag nästan ett fysiskt motstånd. Jag hade behövt stanna i Norrland minst en vecka till!
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Hem ljuva hem
Publicerad 2009-12-21
Är äntligen hemma efter en resa som tog 24 timmar istället för fyra tack vare snön på Skavsta flygplats. Inställt flyg, två timmars kö till Ryans airs ”infodisk”, flyg till Oslo, buss till Oslos busstation och slutligen nattbuss till Stockholm. Kom fram sju i morse, sov tre timmar och gick sedan till jobbet.
Man skulle kanske kunna tro att jag vant mig vid situationer som den här efter alla resor i Östeuropa, men nej, det har jag inte. Tidigare låg bussresan från Kiev till Chisinau november 2006 som nummer ett på listan över mina mest obekväma resor någonsin. Har inte riktigt hunnit analysera hemfärden från Dublin i detalj, men mycket tyder på att Kiev-Chisinau får ta ett steg tillbaka. Måste lägga mig ned, sova och andas lugnt. I morgon kommer reserapport från fina Dublin!
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Sorgen är kärlekens pris
Publicerad 2009-12-16
Så har mamma äntligen fått sin minnesplats. En enkel och lågmäld ceremoni med de allra närmaste. En urna, lite jord, några blommor, tända ljus och ett Uppsala som visade sig från sin bästa sida. Det var den vackraste av alla vinterdagar med sol, blå himmel och den första riktiga snön. Sådana dagar gick mamma långa promenader, tog på sig skidorna och gav sig ut i spåret eller åkte långfärdskridskor med pappa på någon sjö.
Jag tycker att fina dagar som den här är extra jobbiga. Då påminns jag om det som varit och som hade kunnat vara. Saknaden är näst intill outhärdlig men på något paradoxalt sätt samtidigt väldigt fin. För om man saknar någon så här mycket måste det ju betyda att man haft en väldigt bra relation. Som det stod i det där häftet vi fick av sjukvårdsteamet: sorgen är kärlekens pris.
Mamma, julen 2006
Tidigt i morgon åker jag till Dublin. Har packat gummistövlar och sockor. Hoppas Sofi Fahrman kan förlåta mig. La revedere!
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
K som i kaos
Publicerad 2009-12-12
De senaste två dagarna har varit dagarna med stort k, k som i kaos. Har sprungit som en hetsig terrier på jobbet där i princip allt som kan gå snett gått snett. Försenade matvagnar, jättearga gamlingar, saker som gick sönder och brandlarm som sattes igång av misstag varpå brandkåren kom är bara några av alla saker som hänt. Utöver detta har jag blivit motarbetad av SL, tappat min helt nyköpta bussremsa och väntat på mejl som aldrig kommer. Bäst att passa sig så att man inte slutar som den här kvinnan (enligt mig ett av radiohistoriens allra bästa ögonblick): http://www.youtube.com/watch?v=4jCeRVPkYNw
Var på jazzpuben Glenn Miller i torsdags och firade Jonas 29-årsdag. Gillar stället väldigt mycket men kan inte låta bli att fundera på om det här med frijazz verkligen är något för mig. Visst, musikerna är oftast väldigt duktiga men i längden känns det mest som att titta på ett gäng kompisar som gillar att jamma loss i garaget. Är inte jazz över huvud taget mest en ursäkt för den vita medelklassen att dricka rödvin på vardagar? Jag kanske är för hård och ond nu. På torsdag åker jag på en välbehövlig semester och cath-up med mina europabästisar (fortsättning följer). Lovar att komma hem med så mycket positiv energi att jag skulle kunna leda ett helt pass på friskis och svettis. Nu är det läggdags.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Dags att ta tag i saker
Publicerad 2009-12-10
Vaknade med en påträngande känsla av att det är dags att ta tag i saker. Tyvärr brukar ju sällan anställda på universitetsinstitutioner eller myndigheter som Skatteverket känna likadant. Har ungefär en miljon fönster öppna och vet inte riktigt var jag ska börja. Funderar på om det kanske är dags att googla ”så tar du tag i saker”.
Ganska snart efter att mamma blev sjuk beslutade jag mig för att ta en paus från universitetet. Till en början hade jag något slags vansinnig plan att skriva en C-uppsats men jag insåg snart att den var helt orimlig. Man kan inte kräva så mycket av sig själv när någon i ens närhet blir svårt sjuk. Jag rekommenderar alla som har möjlighet att ta paus från studier, gå ner i arbetstid, komma hem från backpackerresan etc. Det finns inget som inte kan vänta och den sista tiden är så otroligt värdefull. Sedan är det klart att det ändå är bra att inte släppa taget om allt, för att orka vara närvarande behövs ju ändå någon typ av struktur. Dessutom behöver ju alla inblandade ibland tänka på något annat än bara cancern.
Jag, Johan och Jonas drog i somras på vår sedan länge inplanerade balkansemester. Vi visste att det med största sannolikhet var mammas sista sommar, ändå åkte vi. Det var inget lätt beslut men mamma ville så gärna att vi skulle åka. Jag tror att hon ville slippa stå i centrum för allas lidande ett par veckor och att hon unnade oss att ta en paus från allt elände. Vi höll kontakten via sms som jag fortfarande har kvar i mobilen. Jag ångrar inte att vi åkte även om det innebar att vi fick ännu kortare tid med henne. Det faktum att vi var borta och hade det skönt gjorde att mamma för ett tag fick vara en vanlig mamma som håller kontakt med sina barn under deras semester. Inte den sjuka mamma som alla tycker synd om och vill hjälpa. Jag tror att det var väldigt viktigt för alla i familjen att vi gjorde som vi gjorde.
Men som sagt, nu måste jag försöka ta tag i allt det där som jag bara lämnade som det var när cancern dök upp. Hjälp!
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Bättre att undvika en sharonfrukt än ingen alls
Publicerad 2009-12-09
Motstod frestelsen att köpa en sharonfrukt på Konsum på väg hem från jobbet i går kväll. Jag stoppade den i varukorgen och gick två steg men ångrade mig sedan. För inte ska man köpa frukt från Israel, nej usch och fy. Gav mig själv tusen PK-poäng och fortsatte handla min unna-mig-efter-jobbet-mat. Att kiwin från Italien, som jag valde istället för sharonfrukten, säkert var producerad under vidriga arbetsförhållanden och fraktad runt halva jordklotet var inget jag tänkte på. Jag hade liksom redan fyllt dagens PK-kvot.
Allt det där med att vara konsekvent i sitt beteende var mycket lättare på den tiden livet kretsade kring stallet, fotbollen och undulaten. Jag och mina kompisar startade en förening vars mål, om jag inte minns helt fel, var att samla in pengar till att rädda både djur och natur. Vi köpte regnskogsområden lika stora som tio fotbollsplaner och skrev egna vegetariska kokböcker som vi sålde till folk i området där vi bodde. Ingen kunde ju motstå tre tjejers naiva tro på en bättre värld.
När jag var nio åkte vi förbi en slakttransport på vägen hem från stallet. Några stackars kossor tryckte ut sina huvuden genom en springa från transportbilen och det räckte tydligen för att krossa mitt nioåriga hjärta. Dagen därpå blev jag vegetarian och genomled sedan sex år med svettiga sojakorvar och smaklösa morotsbiffar. Fortfarande tror folk i min släkt att jag inte äter kött. Varje jul får jag frågan ” är inte du vegetarian?” och varje gång jag svarar nej blir mina släktingar lika förvånade. Det händer att jag får frågan varför jag slutade och jag har alltid svårt att komma med någon bra förklaring.
Jag kan komma på minst fem bra skäl till att inte äta kött, ändå gör jag det. Tidigare kunde jag kanske bortförklara det med att ingen i min familj var vegetarian och att det därför blev krångligt om jag var det. Det var i och för sig aldrig en riktigt hållbar ursäkt eftersom flera av mina vegetariankompisar lyckades alldeles utmärkt trots att de bodde hemma. Den enda rimliga förklaringen måste alltså vara att jag gillade kött och att jag saknade känslan av tillfredsställelse som bara en riktigt saftig biff kan ge. Nu finns det definitivt inga ursäkter och jag får helt enkelt leva med att jag är en usel människa tills den dag jag pallar att bli vego igen.
Har dock kommit på att det här med att vara konsekvent kanske inte är lika viktigt längre. Var och en måste väl göra så mycket de känner att de kan. Det måste ju vara bättre att undvika en sharonfrukt än ingen alls. Eller?
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Spökstaden Uppsala
Publicerad 2009-12-07
Åkte till Uppsala i lördags och kom hem rätt sent i går. Det känns bättre att säga Uppsala än att ersätta mamma och pappa med bara pappa. Bara en förälder i min hemstad. Kan på något sätt fortfarande inte ta in att det är så det kommer att vara nu framöver.
När jag är där tycker jag mig se mamma över allt. Hon kommer cyklande från jobbet, gymmet eller något möte. Alltid rosig om kinderna och alltid på väg mot någonting. Uppsala utan henne känns lite som en spökstad, ödsligt som ett stängt museum. Antar att det handlar om att vänja sig, men att staden inte kommer att vara och kännas som tidigare är helt klart.
Anledningen till att jag åkte just nu i helgen var att jag och min syster skulle gå igenom mammas kläder. Kläder och skor för flera tusentals kronor, från ett helt liv. Kjolen som mamma har på det där kortet när hon och jag är på landet, skjortan från julen 2006, vardagskläderna, kavajerna från jobbet och så de där förbannade kläderna som bara påminner om sjukdomen. Mycket kunde vi tyvärr själva inte använda och känslan av att stoppa ned det i svarta sopsäckar, är så smärtsam att det inte går att beskriva med ord. Hade egentligen sluppit göra det men pappa ska hyra ut en del av lägenheten så det var liksom en nödvändighet.
Passade på att träffa Gabriella, en av få gymnasiekompisar som hittat tillbaka till Uppsala. Gabriella är lite som en korsning mellan Nancy Dell'Olio, Philip och Fredrik och Nigella. När hon lagar mat blir det alltså classy italenskt, väldigt gott och samtidigt mycket underhållande. Vi åt som två tjockisar, lyssnade på r&b från 2008 men framför allt skrattade vi åt våra egna skämt. När jag cyklade tillbaka till lägenheten i Luthagen kändes Uppsala, trots regnet, lite mer levande. Jag hade träningsvärk i magmusklerna. Det sorgliga finns ju där hela tiden men ibland är det så skönt att bara tillåta sig att härja och skratta.
Gabriellas mat: serranolindad kyckling med parmesanstinn risotto.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Den lille rödlätte mannen
Publicerad 2009-12-04
I mars satt jag och pluggade på Stockholms universitet när min syster ringde och berättade att jag skulle bli moster för första gången. Någon månad senare befann jag mig på samma plats, en bit längre bort, och tog emot beskedet att mamma bara hade begränsad tid kvar att leva. Resten av året följde jag på nära håll hur ett liv blev till och hur ett annat långsamt och plågsamt gick mot sitt slut. Att kalla det här för kontrasternas år är ingen överdrift.
I dag var det tänkt att lille Oliver, som föddes sex veckor innan mamma gick bort, skulle ha kommit på besök. Tyvärr har han insjuknat i vaccinationsinfluensan och ligger hemma med två svullna babyben. Min besvikelse är naturligtvis total. För även om jag aldrig varit tjejen som skriker sönder sig så fort ett barn kommer i närheten, känner jag enormt mycket för den här lille rödlätte mannen. Min syster skickade några bilder för att stilla min längtan:
Ollie och jag.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
En club sandwich för kärlekens skull
Publicerad 2009-12-02
När jag kom hem från jobbet igår stod en club sandwich och väntade på köksbänken. Min snälle kille hade lagat en kärleksmacka till sin hårt arbetande flickvän. Ibland brukar han skoja och säga att han är en feeder. Ni vet sådana där killar och tjejer som trycker i sina partners jättemycket mat så att de ska bli ohälsosamt tjocka och därmed, enligt dem, skitsexiga. Jag tycker att hela grejen med feeders är rätt läskig. Dels för att det inte på något sätt är bra att vara ohälsosamt fet, dels för att det är sjukt att vilja förändra sin pojk- eller flickväns utseende på det sättet.
Feederrelationer är kanske inte så vanliga, jag är ingen expert på området, men däremot känns det som om osunda parrelationer förekommer ganska ofta. Par som slutar existera som individer och alltid refererar till sig själva som ”vi”, som alltid går hem samtidigt från fester, blir svartsjuka och knappt pallar att den andre går på toaletten ensam osv. Jag pratade om detta med en kompis senast för någon vecka sedan. Hon och hennes PV (skön förkortning av pojkvän) har varit ihop i flera år och är fortfarande två självständiga unga människor som gillar att göra saker på varsitt håll. Nyligen hade min kompis varit på middag där någon frågat om hon och pojkvännen gjort slut eftersom ”man aldrig ser dem tillsammans”. Liknade frågor har jag också fått. ”Var har du killen då?” är nog min hatfavorit. Det är inte en fråga som ställs för att få reda var han är utan för att antyda att det är lite konstigt att han inte är med.
Jag har svårt att förstå hela grejen med att bli ett med den man är ihop med. Jag vägrar tro på att det fungerar i längden. Att jag är uppvuxen med två föräldrar som alltid kört sina egna lopp och skämtat om ”vi-par” har säkert påverkat min inställning. Deras 33 år långa förhållande är ett så fint bevis på att min teori om att vi aldrig får ersätta jag stämmer. Klart att de kompletterade varandra på många sätt och när jag tänker på mamma saknar jag också mamma och pappa tillsammans. Samtidigt lyckades de vara fina på sina egna sätt. Är övertygad om att min pappa kommer att ta sig igenom den här skiten och fortsätta vara världens bästa pappa.
Oj, tänk vad en club sandwich kan sätta igång kreativiteten. Nu ser jag att solen lyser över Djurgården. Bäst att sätta på sig joggingdressen och lapa lite decembersol. Ciao.
P.s Läs DN debatt i dag. http://www.dn.se/opinion/debatt/svart-cancersjuka-kvinnor-tvingas-soka-heltidsarbete-1.1005929 D.s
POSTAT I VARDAG | 3 KOMMENTARER
Det är dags att släppa in en ny röst
Publicerad 2009-11-11
Efter nästan sju månaders bloggande loggar jag av och lämnar över stafettpinnen till Malin att ta över.
Malin är 25 år, bor i Stockholm och har precis förlorat sin mor i livmodercancer. Malin skriver sitt första inlägg under torsdagen och tar därefter över helt och hållet. Hon kommer att berätta mer om sig i morgon.
Jag kommer att återvända en gång i månaden och göra intervjun till månadens profil, läs gärna dem. Hittas på: http://anhorigfonden.se/blogg_post.php?ID=297
Tack så länge
Hörs
Anders
(det blev drygt 200.000 tecken på sju månader, det är ungefär som hel hel bok...)
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Intresset för boken fortsätter
Publicerad 2009-11-04
Intresset kring boken fortsätter men börjar klinga av lite grand, som gammal redaktör vet jag tack och lov hur det fungerar och att det kan bli ett vakuum när allt lagt sig. Men jag tycker att det ska bli lite skönt, jag är trött att tala om mig själv hela tiden.
Och jag vill heller inte dras tillbaka in min sorg mer än nödvändigt igen. Jag har kommit framåt och där vill jag stanna.
Jag sålde ett par böcker när jag var med på sorgseminariet i förra veckan, en kvinna utan kontanter undrade om hon kunde betala med Rikskuponger. Självklart! Jag gillar sånt, hon var jättegullig och charmerande och jag hade gärna snackat lite mer med henne.
Jag har köpt en scanner och har börjat scanna en del gamla bilder, då kommer också minnena tillbaka eftersom Karin är med på många av dem. Jag avbröt det igår för jag kände att jag var på väg att bli lite nerstämd.
Här en bild från Dalarock i Hedemora 1995 tror jag att det är. Karin & Anders, o kolla vad vacker hon är... och vilken märklig frilla jag har...
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Jag börjar redan gräma mig för julen
Publicerad 2009-10-25
Har haft otroligt körigt på slutet, tur och retur till Umeå för att vara med i Go’ Kväll, går att se här:
Joakim Vogel var en vänlig man och de tog hand om mig förträffligt hos Go’ Kväll-redaktionen. Men hela spektaklet tog mig tolv timmar.
Dagen efter på torsdagen var det match i Läkerol Arena mellan Brynäs och Rögle som jag bevakade för Aftonbladet, sedan match lördag mellan Brynäs och Linköping och söndag Gefle IF mot Trelleborg i fotbollsallsvenskan.
Mycket jobb alltså vilket gjort att jag inte hunnit bloggat så mycket. Men så är det med en blogg, den kan vara hur seriös som helst ibland medan andra gånger är den en ren dagbok, som nu. Jag har fått mycket mejl med anledning av Go’ Kväll-besöket och jag konstatera att väldigt många tittar på programmet eftersom jag aldrig varit med om så många ”jag såg dig på tv”-kommentarer.
På fredag ska jag vara med på ett seminarium om sorg på Ersta konferens tillsammans med bl a Suzanne Sjökvist som skrivit boken ”Du är hos mig ändå: Ungdomar och barn om att mista en förälder”. Jag ska också i veckan prata om hur det är att skriva en bok kontra skriva i tidning på den lokala journalistklubbens lunch.
Dessutom är det höstlov så vi är hemma hela veckan Love och jag. Det kan vara skönt att bara slappa på dagarna när det hinns med också. Men jag är dåligt på det eftersom jag är en rastlös jävel vilket blivit värre sedan Karin dog. Jag börjar redan gräma mig för julen. Jävla skithelg.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Radio Stockholm & Rolling Stones
Publicerad 2009-10-13
Har varit i Stockholm och gjort ännu en intervju, den här gången i Radio Stockholm. Intervjuaren, Linda Aktén, var bra och frågade efteråt hur jag tyckte hon skötte sig. Det är ovanligt. Men det var en fin gest av henne tycker jag. Men jag är lite trött på mig själv för tillfället.
Jag träffade också mina gamla polare Henken och Ljunkan i Radiohuset igår. Himla trevligt med så bra vänner. Jag hann också med ett möte på eftermiddagen som kan vara inledningen på ett nytt spännande projekt.
Hastade sen i väg till Grev Turegatan 18 för att se Stonesutställningen ”Exile”, fotografier på Rolling Stones av fotografen Dominique Tarlé. Men den var bara öppen onsdag till söndag visade det sig Får ge den ett nytt försök på fredag när jag har ett möte i Stockholm igen. Läs mer om utställningen här: http://www.dn.se/kultur-noje/stonesbilderna-gav-tarle-ett-rikare-liv-1.971408
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Mina 15 minuter pågår nu…
Publicerad 2009-09-30
Jag ganska trött efter några häktiska dagar på bokmässan, två dagar jobb på TV4 Gävledalarna och bevakning av Brynäs-Frölunda-matchen för Aftonbladet igår, satt och skrev till 00.30.
Sedan upp efter 06.00, göra frukost åt sonen och iväg till skolan med honom. Jag måste åka ikväll redan till Stockholm för att vara med i SVT Nyhetsmorgon kl 07.43 i morgon torsdag och prata om min bok. Det går liksom inte att lita på SJ, första tåget går 05.25 härifrån Gävle och ska vara framme 07.00.
”Det går inte att lita på att SJ är framme i tid”, sa SVT:s researcher och bokade in mig på ett hotell. Då tar över 500 spänn för en enkel biljett mellan Gävle och Stockholm och det tar 1.20. Visst är det knasigt…
Fortsatt stort intresse för min bok som nu finns ute i handeln en vecka tidigare än beräknat på grund av intresset. Man blir lite tömd av att ge intervjuer, men jag gör det av olika anledningar. Dels för att jag vill få mitt budskap och dels för att jag själv varit redaktör och ringt och begärt att folk ska ställa upp på intervjuer. Då betalar jag tillbaka genom att ställa upp på allting nu när jag får mina femton minuter. Jag får lite mejl om boken från vanliga läsare, jag försöker svara så gott jag kan.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Tack ”Dotter till cancerpatient”
Publicerad 2009-09-24
Jag har fått en mycket stärkande kommentar på mitt förra inlägg. Det är just det här som driver mig, att visa att vi finns där ute, vi är inte ensamma, fast det känns så. Så här skriver signaturen ”Dotter till cancerpatient”, tack snälla.
”Hej, jag vill bara tacka. Tack för att du syns, för att du finns. Jag är ledsen för din sorg, men tacksam att du vågar visa dig. Det blir lättare att andas när man vet att man inte är ensammast i världen. Tack.”
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Det kom ett mejl från Vimmelmamman
Publicerad 2009-09-22
Mejl och samtal fortsätter att strömma in sedan jag var med i Svenska Dagbladet i söndags. Tack för det. Det som är så sorgligt är ju att så många känner igen sig i ensamheten som jag beskriver. Att man känner sig helt utelämnad utan att få något stöd. Det kommer alltså att hända igen och igen och igen och igen… När ska någon ta det på allvar?
Cancerdiagnostiserade och flitiga bloggaren Lotta Gray som jobbar på Se&Hör kommer att lotta ut min bok på sin blogg http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman//
***
Här går det att se vad jag pysslar med om dagarna på TV4 Gävledalarna under några veckor. Ett inslag om konstnären Arijana Kajfes.
http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/gavle?videoId=1.1220412
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Bokmässan närmar sig
Publicerad 2009-09-20
Idag är jag söndagsintervjuad av Karin Thunberg i Svenska Dagbladet. Mejl och sms har redan börjat ramla in. Även om Karin Thunberg beskriver bra vad jag känner och säger kan ingen sätta sig in hur det egentligen är att vara anhörig. All smärta är så mycket större än någon kan beskriva, den blir fullständigt omöjlig att sätta ord på. Men Karin har förstås skrivit mycket bra.
Här går den att läsa: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3541979.svd
I veckan börjar bokmässan och jag kommer att vara där lördag 26/9 och söndag 27/9. Vill nån prata med mig går de bra i Region Gävleborgs monter (C04:42) lördag 13.30. Wahlström & Widstrands (B02:02) söndag 11.00 och Svenska Dagbladets (B02:39)söndag 12.00.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Ingen mer Dirty Dancing
Publicerad 2009-09-15
I dag tänker vi på Patrick Swayze (1952-2009) som har avled i sviterna av bukspottkörtelcancer den 14/9. Swayze fick diagnosen i januari förra året och har levt förhållandevis länge efter det eftersom de allra flesta som får pankreascancer dör inom ett år. Jag undrar hur det fungerar med anhörigstöd i Hollywood? Men sorgen, smärtan och saknaden är universell, det är jag säker på. Ska kolla på Dirty Dancing när SVT visar den till helgen. Det tycker jag är snyggt gjort av dem.
Swayze hade samma cancerform som Karin, hon klarade drygt sju månader efter första symptom och sex månader efter diagnos. De allra flesta som får pankreascancer är över 65 år, Swayze blev 57.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Att befinna sig på andra sidan
Publicerad 2009-09-11
Nu har jag blivit intervjuad av tre tidningar; en av de större, en lokal och ett magasin. Som journalist är det märkligt att sitta på den andra sidan. Men allra märkligast är det att LÄSA vad de skrivit. Var det där jag? Så där kan jag väl inte ha sagt? Jaha, var det så det var? Frågorna är många och jag kan ju inte ha synpunkter på upplägget. Däremot protesterar jag lite när det blir rena faktafel och missuppfattningar. De flesta har ju varit vänliga att låta mig läsa artiklarna före publiceringen. Jag är också lite känslig för när och om de tenderar till att bli för sentimentalt. Jag vet däremot inte när de kommer att publiceras.Kanske är jag söndagsintervjuperson i SvD på söndag.
Det är nu också klart att jag kommer att vara med på bokmässan i Göteborg den 26 och 27 september. Jag ska delta i Region Gävleborgs monter den 26/9 klockan 13.30 och på söndag 27/9 ska jag vara med hos Wahlström & Widstrand klockan 11.00 och Svenska Dagbladet klockan 12.00. Dagen efter kommer boken att finnas i butik i alla fall. Den är något tidigarelagd tack vare stort intresse och så måste den finnas på bokmässan förstås.
Det har varit en del strul med att läsa bloggen för dem med Internet Explorer till pc-n, nu ska det vara åtgårdat.
POSTAT I VARDAG | 2 KOMMENTARER
Snart kan jag kalla mig författare 2
Publicerad 2009-09-09
Jag forsätter helt skamlöst att promota mig själv. Men under tisdagen när jag var i Stockholm och blev intervjuad angående boken så ringer min förläggare och berättar att det finns ett färdigt ex för mig att hämta. Stort på något sätt, men alla vet att jag gjort precis vad som helst för att slippa skriva den här boken: Men så här ser den ut. Jag är stolt, det är Karin också.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Snart kan jag kalla mig författare
Publicerad 2009-09-07
Om några veckor kommer min bok ”Kärlek i cancerns tid” ut och den trycks vilken dag som helst. Jag börjar få göra fler och fler tidningsintervjuer och jag kommer att vara med ibland annat TV4 Nyhetsmorgon den 4 oktober och även SVT har hört av sig. Alltså har jag skrivit något som berör och intresserar folk, det tolkar jag som något bra och jag får samtidig chansen att berätta hur dåligt vården fungerar kring oss anhöriga. Nu handlar inte boken om det i första hand, utan är en kärlekshistoria som min förläggare säger. Det konstiga är att jag känner ingenting kring att den nu snart kommer ut och att Karins och mitt liv blir tillgängligt för vem som helst.
Jag kan istället bara konstatera att det jag skrivit var direkt nödvändigt för mig för att bearbeta vad jag varit med om. Sexton års kärlek som rycktes bort på sju månader, så här tre år senare förstår jag att först tog jag hand om och vårdade Karin, sedan har allt fokus varit på vår son som bara vara sex år när hans mamma dog. Först nu har jag börjat tagit reda på mig själv och analyserat hur det påverkat mig.
Det jag skrivit hade jag gjort oavsett om det blivit utgivit eller ej. Jag överlevde genom att tvinga mig möta Karin en gång till och skriva ned vad vi gjort och åstadkommit tillsammans. Jag ville också hylla denna fantastiska kvinna som betyder och betydde allt för mig. Henne som jag fick förmånen att leva tillsammans med och få barn tillsammans med. Där har jag trots allt en bit kvar av henne. Grejen är att han är lik sin mamma på många sätt, jag blir så oerhört glad över det. Han har framför allt ärvt sin mors smartness och coolhet.
Men saknaden efter henne är obeskrivbar. Karin du var bara bäst.
Läs mer och beställ boken här: http://www.wwd.se/Bocker/Bokpresentationssida/?isbn=9789146220237
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Protestlistor, Woodstock och sexig rock
Publicerad 2009-09-01
Har fått en uppmaning via nätet att skriva under ett upprop och en namninsamling för humanare sjukskrivningsregler. Försäkringskassan har varit ett pain in the ass för mig på många sätt som jag berättat här i bloggen. Deras okänsliga kalla medarbetare undrar man vart de utbildar någonstans. Flera vittnar om hur det känner sig misshandlade av Försäkringskassan.
Men grejen är att jag som fristående skribent aldrig skriver under någons sorts form av upprop eller namninsamlingar, även om jag sympatiserar med dem. Men jag kan ändå länka vidare för den som är intresserad. http://www.namnlista.se/234/
***
Henning Mankells senaste, och sista, roman om Kurt Wallander, ”Den oroliga mannen” är mycket bättre än vad många kritiker gett uttryck för. Läs den.
***
Elliot Tiberts roman ”Woodstock – tre dagar som förändrade världen och mitt liv” är väldigt rolig läsning. Tänkte jag skulle läsa den innan jag ser Ang Lees nya film med samma namn som baseras på boken.
***
Har en pålkran utanför mitt fönster sedan två veckor tillbaka, inga vackra låtar den spelar direkt…
***
Jon Spencers Blues Explosion tyckte alltid Karin mycket om, ”riktigt sexig rock”, brukade hon säga. Kolla själva och bedöm här:
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Ny gästbloggare på väg in
Publicerad 2009-08-25
Jag har fått kontakt med en person som ser ut att kunna bli nästa gästbloggare. En kvinna som förlorat sin man för bara fem månader sedan. Det är förstås förfärligt och jag läser hennes blogg och får kalla kårar när jag åker tillbaka till den tiden hon befinner sig i och som jag var i 2007. Jag känner igen i stort varje fundering hon har. Hur svarar man när någon säger ”hur mår du?”, dagar som passerar utan att man knappt minns dem, praktiska saker att ta itu med kring bouppteckning och gravstenar. Saker som vi aldrig ens kan föreställa oss att vi ska behöva ta itu med och som blir som till känslomässig tortyr. Men det är viktigt att bli påmind och inte glömma.
I dag, tre år senare, kan jag se klarare men har nästa svårt att förstå hur jag klarade av det första halvåret. Saknaden efter Karin blir inte mindre, men minnena blir i första hand ljusa nu. De var de inte strax efter att det hänt, och jag kunde faktiskt inte förstå att det hänt, att jag var med i den här hemska filmen. För det var jag väl inte?
Och det är så det är, många saker som vi som drabbas känner igen oss i, saker som återkommer och som vården borde fånga upp och ta till sig för att bli bättre.
Jag har bett henne skriva ett inlägg och förhoppningsvis kan hon göra det till nästa vecka. Det är viktigt att vi får in fler röster och även höra från personer som befinner sig i andra känslomässiga lägen än jag. Det ska bli intressant att få läsa och ta del av hennes funderingar.
Förresten, hör gärna av er om ni vill gästblogga.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Stora och små frågor som berör
Publicerad 2009-08-24
Mitt senaste inlägg som handlade om att anhöriga till cancerpatienter själva oftare blir sjuka och som utgick från en undersökning som sjuksköterskan Katarina Sjövall vid onkologiska kliniken i Lund gjort ligger bakom har gett gensvar i många medier. Först i Dagens Eko men även Sydsvenska och TT har hängt på och uppmärksammat Katarina Sjövalls undersökning.
Jag har nu fått kontakt med henne och återkommer med en intervju med henne senare under veckan.
Inlägget före handlade om att jag aldrig köpt sängkläder, en skitsak kan tyckas. Men för oss som förlorat våra fruar/män/sambor är de där små detaljerna i vardagslivet som aldrig tar slut och som gör att man plötsligt blir påmind om sin förlust. Så här kommenterade t ex signaturen Figge det inlägget:
”Man jobbar och stånkar och kämpar och ser aldrig andra delar av livet.. Och så står man där och barnen frågar om man kan göra Scones som Mamma brukade göra... DÅ fattar man att det man tagit för givet som varma scones, att köpa sängkläder, baka..... gjordes av någon annan och sjävl är man paff... Hur fasen slår man omslagspapper på en skolbok ?”
Precis så. Då blir man paff.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Jag har aldrig köpt sängkläder
Publicerad 2009-08-19
Jag har aldrig köpt sängkläder. Underlig fundering tycker kanske någon. Men jag har verkligen aldrig köpt sängkläder. Hur jag än anstränger mig kan jag inte komma ihåg att jag köpt sängkläder. Någonsin.
Törs påstå att Karin och jag levde så jämställt det bara går. Men det är ju ändå så att vissa saker gör den ena i ett förhållande utan att man ens tänker på det när man levt länge tillsammans. Det var till exempel jag som oftast städade, Karin brukade stryka skjortor, jag skötte praktiska saker och Karin brukade planera storköp och resor. Och hon hade körkort i över tio år utan att tanka bilen en enda gång, ”Anders, bilen behöver tankas”, sa hon bara och så var det inget mer med det. Men jag har aldrig köpt sängkläder.
Jag vet inte om det har något med jämställdhet att göra, men för mig bevisar det att vi levde tillsammans på lika villkor i alla fall: Karin var både chef och längre än jag. Det där att hon var längre än jag var det många som diskret undrade över när vi just inlett vårt förhållande. Men vadå, det var hon som var lång, jag är i alla fall 1,79 och inte ovanligt kort, så det sket väl jag i. Jag älskade henne som hon var och hon var lika lång i sin själ också kan jag säga, 1,89. Men med åren hände det alltmer sällan att någon kommenterade det. Men jag har aldrig köpt sängkläder. Det var det alltid Karin som gjorde.
Jag märker sådana saker så här tre år efter att hon dött och när jag slängt några av örngotten och lakanen eftersom det blivit slitna. Ett litet vardagsbestyr av många som bara dyker upp så där från ingenstans: Jag har aldrig köpt sängkläder.
Jag har i alla fall precis köpt bänk- och bokpapper till sonens skolstart, det har jag nog gjort förr, men oj vad Karin skulle ha tyckt om det. Hon hade lagt ner stor omsorg på att välja papper, slå in böckerna och göra det fint tillsammans med Love. Hon hade ägnat alla tid åt honom i det läget. Hon var bra på sådant. Jag ska försöka tänka på det och lägga ner samma närvaro på honom som jag vet att hon skulle ha gjort.
Nån som vet vad sängkläder kostar förresten?
POSTAT I VARDAG | 3 KOMMENTARER
Nystart hösten 2009 startar nu
Publicerad 2009-08-17
Nu är vårt gamla liv över på allvar. I morgon börjar Love en ny skola och vi har därmed avslutat det allra sista i den stadsdel där vi bodde när Karin levde. Det tog ett år sedan sålde vi huset, ett halvår senare flyttade vi och började så sakta dra oss in mot stan. Men Love gick kvar i skolan där ute till i juni i år eftersom han trivdes så bra och det kändes som det var bäst att låta honom gå där trots att jag fick skjutsa honom en och en halvmil om dagen tur och retur.
Nu har det gått tre år och Love ska börja i fyran och mellanstadiet ett par kilometer ifrån där vi bor nu dit han kan cykla själv. Jag kan på allvar säga att jag befinner mig i den sista fasen av sorgen nu: Nyetableringsfasen. Att skriva min bok var vad jag behövde för att ta mig igenom Bearbetningsfasen, de två första kallas för Chockfas och Reaktionsfas. Jag är ingen teoretiker men kan konstatera att de fyra stadierna stämmer på mig i alla fall.
Det här betyder inte att vi på något sätt suddat ut Karin, inte alls, snarare så har vi accepterat att hon inte finns längre, men hon finns inom oss hela tiden och vi pratar väldigt ofta om henne. Men nu gör vi det mer av värme än av sorg. Hon var bara bäst.
Men vi ser framåt nu på allvar för första gången utan att det känns alltför jobbigt. Frågan är bara i vilken riktning jag ska gå?
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Augustivakuum
Publicerad 2009-08-11
Jobb i dag åt Aftonbladet, det brukar oftast vara matcher när Gefle IF eller Brynäs spelar i allsvenskan respektive elitserien. Men i dag ska jag göra en intervju med en av Sveriges mest framgångsrika NHL-proffs. Läs mer i Aftonbladet i morgon.
***
Annars går vi väl många i ett vakuum inför hösten just nu. Sista veckan innan skolan börjar är alltid lite speciell. Det är liksom först då rutinerna kommer tillbaka igen.
***
Ser att jag sprungit mina tre Midnattslopp på genomsnittstiden 52.15. Har närt en förhoppning att komma under 50 minuter någon gång, men jag får nog ge upp den, även om jag är mer vältränad än någonsin för tillfället. Så här ser resultaten ut. (Jag skyller på den långa backen i Vitabergsparken. Första fem kilometrarna brukar jag ta på 24 minuter nämligen.)
År placering tid
2006 4483 0.52:42
2007 4185 0.51.46
2008 5068 0.52.19
***
Kommande Delbert McClinton-plattan ”Acquired Taste” är mycket bra. Man kan alltid lita på en 69-årig Texasbo, typ.
***
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Manlig skörhet II
Publicerad 2009-08-07
Vi hade en trevlig stund tillsammans F och jag igår. Åt lasagne, drack kaffe och diskuterade livet på min balkong i den tryckande värmen. Kom fram till saker som vi lärt oss om livet sedan våra fruar dött. F tog upp en kruka på bordet och sa bestämt: ”Den här svarta krukan är mer kruka än den var före min fru dog”. Jag fattar precis vad han menar, saker och händelser har blivit fyllda med så mycket mer liv efter det vi varit med om. I alla fall i det läget vi kommit till nu, tre år efter att de dog. Det är en lång, men samtidigt väldigt kort tid.
Vi snackade också om en idé och föreläsning vi skulle kunna göra tillsammans. Vi har levt så väldigt olika efter våra förluster, jag blev ju ensam med en sexåring och har slutit mig för att ta reda på honom på bästa sätt. F och hans fru hade inte hunnit få barn så han har levt mer extrovert och stundtals självförbrännande. Vi har liksom hela skalan där emellan som vi skulle kunna berätta om. Vi får se.
***
Var klockan 07.45 på Jernvallen i Sandviken eftersom sonen har hockeyläger där. Himla tidig uppgång i morse kan jag säga.
***
Lyssnar på Electric Boys platta Groovus Maximus från 1992, den är riktigt bra. Oj, vad Electric Boys slarvade bort sin karriär. Karin gillade boysen, vi har sett dem flera gånger. Hittade en t-shirt från deras turné 1992, hur cool är inte den?
***
Coola elektriska pojkar 1992.
Brynäs visar upp sig för första gången i kväll för sin hemmapublik. Laget har uppvisning och så kallad skills competition där man tävlar i straffläggning, teknik och vem som skjuter hårdast. Daniel Widing vann förra året med 145 km/h. Det är rätt hårt. Bostons 206 centimeter slovak Zdeno Chara har världsrekordet, nästan 177 km/h. Det måste göra ont att rädda en sån puck…
***
206 centimeter slovak, Zedno Chara.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Anhörigbloggen 2.0
Publicerad 2009-08-05
Hej igen. Tillbaka efter möte med Anhörigfondens styrelseledamot Carl Thalén. Carl är en go kille med lite sköna intressen, eller vad sägs om champagne, frimureri och hårdrock… Vi snackade lite om Zaak Wylde (Ozzys gamla gitarrist) bland annat.
Nåväl, vi kom fram till lite saker att göra med bloggen under hösten. Det mesta har smugit sig in redan. En gång i månaden ska jag ha en intervju med någon som har med anhöriga att göra, hittills har det varit sjukhuspräst Mats Johansson (juni) och Dogge Doggelito (juli). Vi kom upp några namnförslag som skulle kunna vara aktuella under hösten. Återkommer. Finns under rubriken ”Intervju” här intill.
Gästbloggare minst en gång i månaden om möjligt, i juli har Ima bloggat mycket känslosamt. Finns under rubriken ”Gäsbloggare”. Jag har flera namn i luften och ska ta flera kontaker framöver. Vi vill också ha in fler berättelser under rubriken ”Anhörigas berättelser” här på sajten. Även debatter är önskvärda, feel free att höra av er.
Vi avhandlade också en massa teknikaliteter, bloggande bygger mycket på det, att försöka få bloggen mer korskopplad för att få in mer trafik och öka kommenterandet. Försök ska göras för få bloggen att ”åka med” hos något större medieföretag, en del kontakter har redan tagits. Även en del smärre layoutförändringar kommer att ske.
Snillen spekulerar. Carl och Anders i möte, jag ser ut som ett miffo eftersom jag försöker fotografera och håller i kameran med en hand, det här var enda bilden som gick att använda.
POSTAT I VARDAG | 3 KOMMENTARER
HT 09 startar nu
Publicerad 2009-08-04
Höstterminen startar så sakta upp. Jag åker till Stockholm på möte under tisdagen, men Anhörigfonden faktiskt. Jag återkommer till vad vi pratade om. Men det är ett litet informellt möte och en slags utvärdering av bland annat mitt bloggande.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Den 2 augusti – en konstig dag
Publicerad 2009-08-02
Den 2 augusti, datumet då Karin har namnsdag, kommer för evigt att bli en konstigt dag. Det är dagen då Karin dog. En dag som hon samtidigt älskade, på många sätt tyckte hon nämligen bättre om sin namnsdag mitt i högsommaren än sin födelsedag i snöblasket i februari. Vi brukade äta jordgubbstårta och bada.
Just i dag är det alltså tre år sedan hon dog, den 2 augusti 2006. Jag försöker låta bli att uppmärksamma den här dagen mer än nödvändigt, vad är det att fira egentligen? Att hon dog?
Men det går heller inte att låta bli. Love och jag har varit och plockat sensommarblommor och satt på hennes grav. Och så har vi pratat om henne förstås. Vi hade ett bra samtal i dag Love och jag. Att vi ska börja om. Han sa så. Ja, vi ska börja om utan Karin. Men hon finns med för alltid i alla fall, la jag till. Men det hade han fattat alla redan.
Jag tror att det finns en mening med att hon dog på sin namnsdag.
2 augusti 2004
2 augusti 2006
2 augusti 2009
POSTAT I VARDAG | 2 KOMMENTARER
Projekt ensamhet
Publicerad 2009-07-31
Ensamhet. Tvåsamhet. Jag vaknade upp med feber i går morse, kom som en blixt från en klar himmel. Kände mig frusen och blev kvar hela förmiddagen i sängen. Men sonen ska ju ha mat, åka till kompisar och uppmärksamhet i alla fall. Tänkte då på hur det är att vara hundra procent ensamstående småbarnsförälder än en gång. Det finns liksom inget att vinka på. Ingen som bryr sig om lilla ömkliga mig heller för den delen. Upp och i med dubbel dos Alvedon och in i duschen och duscha borta den värsta febersvetten. I väg till affären, handla, laga mat och skjutsa till kompis. Sedan kunde jag ta hand om mig själv ett tag igen. Tack och lov fyller han tio i år och är precis som mamma en självsäker kille som kan ta vara på sig själv. En ren lyckträff var dessutom att han kunde sova över hos sin kompis så jag fick vara för mig själv och svettas ur den värsta av febern hel kvällen. Men febern hänger i idag också.
(Undrar hur det går med min träning inför Midnattsloppet om två veckor nu? Jag vill ju så gärna springa milen på Söder under 50 minuter en gång, men jag lär väl inte klara det i år heller, uppförsbacken vid Sofia kyrka knäcker mig. Men nu kan jag i alla fall skylla på febern om jag inte klarar det.)
Det här är en sådan typisk situation som man knappt reflekterar över när man lever vanligt familjeliv, som att ensamstående blir det värsta projektet.
POSTAT I VARDAG | 3 KOMMENTARER
På besök hos lokalradion
Publicerad 2009-07-23
I dag har jag pratat i lokalradion om min bok ”Kärlek i cancerns tid” med snälla, gulliga och alltid lika trevliga Marie Björk som kör förmiddagarna hos SR Gävleborg över sommaren. Hon hade fattat vad boken handlar om på ett bra sätt, glömde att säga det till henne förresten.
Jag försöker låta bli att kritisera vården och istället prata om min bok när jag väl får chansen. Men det går liksom inte att låta bli att berätta hur det ser ut för oss anhöriga. Att ingen bryr sig eller lyssnar. Så jag sa det också.
Här i lyssnararkivet går det att höra om man vill och orkar.
Dag: torsdag 23 juli. Och jag var med i timmen mellan 12 och 13, det är bara att blippa och lyssna.
http://www.sr.se/cgi-bin/gavleborg/program/index.asp?ProgramID=60
Så här såg det ut från den sidan av disken jag satt, Marie blev bra på bild på en gång, det här är första och typ enda rutan jag tog.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
En helt vanlig dag på jobbet
Publicerad 2009-07-20
Så här kan en helt vanlig dag när jag jobbar se ut. Allvarliga människor som är koncentrerade och skriver i hast eftersom de har en deadline att passa. Det ovanliga med den här bilden är att det är två kvinnor med, Sara Johansson (Helsingborgs Dagblad) och Karin Skogh (Expressen). Annars är det manlig gemenskap som oftast gäller på matcherna. Både på planen och bland journalisterna.
Här är länkarna till mina ariklar (med syftningsfel och allt efter redaktionens oömma strykningar…): http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/sverige/allsvenskan/article5535914.ab
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/sverige/allsvenskan/gefle/article5536035.ab
Jag skrev en tredje artikel också, men det vette fan vad den tagit vägen, kanske är den i tidningen, den har jag inte lästa än.
Träffade nu på morgonen den gamle kulstötaren Jimmy Nordin (han som tog sig en rejäl fylla efter EM-misslyckande 2006 i Göteborg och skapade rubriker). Han har precis kommit ut med en bok så vi talade lite om bokutgivning eftersom jag också ger ut en bok i höst. Vi sågs på gymmet (jag tränade, han gjorde det inte). Jag köpte boken av honom i alla fall, ”Fram till EM.skandalen”. Läs mer om den här: http://jimmynordin.se/
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Semsterkoman rullar in
Publicerad 2009-07-19
Mitt i värsta semesterstiltjen tar jag själv lite semester från bloggen emellanåt. Annars vet jag inte vad jag ska svara när folk frågar mig om jag har semester så där som man gör när man möter någon bekant på stan. Jag vet faktiskt inte, antingen har jag semester jämt eller aldrig. Det blir så när man är frilans, jobb ramlar in lite oregelbundet så där. I kväll ska jag till exempel jobba åt Aftonbladet när Gefle IF möter Helsingborg på Strömvallen. Så då har jag ju inte semester direkt.
Intervjun med mig i Arbetarbladet, http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1190220, förra söndagen tillhör en av de mest lästa artiklarna på deras webb. Jag får fortfarande kommentarer kring den och jag ska som ett led av publiceringen vara med i SR Gävleborg på torsdag också och prata om boken. Det är inte helt lätt att prata om det här och jag behöver nog träna lite före releasen den 8 oktober känns det som. För jag vet redan flera stora redaktioner som har mig på sina listor och jag vill vara väl förberedd.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Dagens sommartips: Freluga trädgårdsscen
Publicerad 2009-07-16
I dag ska jag tipsa om ett underbart litet ställe i Hälsingland för er som är ute och reser, Freulga trädgårdsscen utanför Bollnäs. Visst är det ett vackert namn, Freluga. Hänvisar helt enkelt till en artikel jag själv skrivit i dagen SvD:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3211701.svd
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Folk läser tidningen fortfarande
Publicerad 2009-07-14
Fortsätter att få glada tillrop för artikeln om mig och min bok i Arbetarbladet i söndags. Det är grannar och gamla polare jag mötte när jag var och hämtade min son Love hos sin polare i dag som hade läst. Folk läser alltså tidningen fast det är mitt i juli. Det är intressant. Annars tror jag att dagstidningen går en dyster framtid till mötes.
http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1190220
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
En helt vanligt dag på Stuvaregatan
Publicerad 2009-07-13
Ser på www.arbetarbladet.se att intervjun med mig är tidningens näst mest läsa artikel även i dag. En dag efter publiceringen. Har fått några till mejl och så var det en kvinna på Ica som hade läst och började snacka också. Hon sa att hon kände igen mig, men jag vet inte vem det var…
Annars har måndagen varit handla, tvätta, städa, laga mat och jogga. Hann se Gefle IF hämta upp 2–0-underläget mot Örgryte på PPV också.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Inregnad i Småland
Publicerad 2009-07-11
Vi åkte från det ena regnrusket till det andra. Det var typ rekordnederbörd i Gävle med 78 millimeter regn på en dag innan vi tog bilen och åkt ner till våra bekanta i Alhagen i närheten av Valdemarsvik i Småland igår fredg. Nu har det regnat hela dagen här också och jag vaknade till en åsksmäll i morse. Men vi har gjort lite småutflykter och varit på loppmarknader. Jag köpte fyra stenkakor och fyra djuptallrikar från Uppsala-Ekeby/Gefle Porslins-fabrik till ett hyfsat pris. Men det är kul att få komma ut och se lite i alla fall av Sverige.
Det är våra granna vi hade på Tjärhovsgatan under alla nio år vi bodde där vi är och hälsar på. Så de känner Karin också.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Jäpp, nu är det jobb igen
Publicerad 2009-07-05
I kväll möter Gefle IF Röva (Häcken, visst är det ett urlöjligt skämt att kalla Häcken för röva?) och jag är förstås där som Aftonbladets utsände. Det har varit ett långt uppehåll och jag har inte gjort en match sedan i slutet av maj faktiskt. U21-EM har varit anledningen till uppehållet. Love får vara med sin morbror och moster under tiden.
I morgon ska jag ta tag i nästa intervju för anhörigbloggen hade jag tänkt. Det är väl lite halvfart på det mesta så här mitt i högsommaren så det kan vara svårt att få tag i folk.
Jag får kommentarer här ibland, mer sånt för bövelen, jag har bland att fått från Kristin. Men jag vet inte vilken Kristin det är, jag känner två nämligen. En i Stockholm och en här i Gävle.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Nix, det blev inget jobb
Publicerad 2009-07-04
Nej, jag fick inte jobbet som verksamhetschef för Musikhuset här i Gävle jag sökte. Ett hus som ABF och Studieförbundet Vuxenskolan driver många studiecirklar och som är fullt av replokaler för olika band i den gamla Sjömanskyrkan. Det stod mellan mig och en till. Men jag är mest glad att jag sökte jobbet och blev kallad till intervju i alla fall. För jag är inte säker på att det var jobbet för mig egentligen, det lät som rätt mycket administration och det är jag kass på. Och jag är nog journalist i första hand trots allt. Men saken är att jag sökte ett jobb, det var ett viktigt steg för mig i mitt arbete att komma vidare.
I går hade vi grillkväll med Karin syster och bror Ami och Erland Dahlblom och deras familjer på vår terrass uppe på taket här. Då såg det ut så här:
Ami och Erland Dahlblom, min svägerska och svåger in action.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
En vanlig morgon på kvartersgymmet
Publicerad 2009-07-03
Hockeyproffsen på sommarbesök på gymmet drar sig allt mer för sig själv. Jag förstår det. Men det är kul för min son Love, 9, som är med och se skymten av dem i alla fall. Mathilda, 17, som ska boxas i OS i London 2012 om allt går som det ska kör alltid stenhårt. I dag hoppade hon hopprep så det stod härliga till utanför på innergården.
”Man boxas väl med händerna?”, undrade Love. Nej, man boxas lika mycket med fötterna faktiskt.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Lammkorv, pussar och äldre kloka kvinnor
Publicerad 2009-07-01
Så här himla fin ingång har de på Bonnierförlagen. Jag var ju där igår, Sveavägen 56. Ett mycket bra och inspirerande möte. Jag är redo för att bli utgiven. Många är också intresserade av att träffa mig och prata om boken. Tur att jag är i goda händer.
Jag var ner i Hötorgshallen precis som vanligt när jag är i Stockholm efter att jag var klar med vårt möte. Där brukar jag och Karin ses på luncherna ibland när vi jobbade och bodde i Stockholm och äta merques (algerisk lammkorv) tillsammans. Vi hade faktiskt våra arbetsplatser på samma gata: Mäster Samuelsgatan.
Ibland undrar man om det finns en tanke bakom allt. Så här års går det ju faktiskt att köra bil i Stockholm eftersom alla stekare är på landet. Efter att ha kommit in via Norrtull körde jag Sveavägen och tog av Tegnérgatan-Döbelnsgatan och sedan backen upp vid Johannes kyrka, där jag till och med enkelt hittade en parkeringsplats på Kammakargatan. Och eftersom jag kommit tidigt på grund av uteblivna köer så tog jag en promenad kring kyrkan. Pang, så kom minnena över mig. Hur Karin och jag köpte med oss mat en lunch en gång och gick och satte oss på den stora kyrkogården på en bänk här och åt tillsammans precis en sådan här ljuvlig sommardag för några år sedan. Jag minns inte alls vilket år det kan ha varit, 2001, 2002 någon gång. Men jag undrar hur minnet fungerar, för jag har ju inte ägnat det där en tanke. En sak minns jag bestämt: Vi pussades. Jag skulle verkligen behöva pussas lite förresten.
Jag gick till sist in i den stora praktfulla kyrkan och tände ett ljus för Karin. På vägen ute fastnade jag med en kvinnlig äldre kyrkvaktmästare och vi talades vid en bra stund, djupa tankar och hon var en sådan där person som man känner omedelbar respekt för. En klok kvinna. Vad vi talade om behåller jag för mig själv.
***
Jag var in en snabbis på Svenska Dagbladet också och sa hej till min bästis Clemens Maria Poellinger. Han hade lagt på sig nåt kilo, men i det här fallet är det positivt. Pratade en stund med Annina Rabe, kramade Bo Löfvendahl, tjabbade med Kjelle och hejade snabbt på Janne Bengtsson. Jag saknar dem ibland. För ni har ju märkt här att jag börjar behöva ett jobb att gå till. Men som jag brukar säga: Jag är man, snart 50 år, har ett svenskt namn och är heterosexuell – jag har allt emot mig för ett fast jobb i mediebranschen.
***
I dag blir det en dagsutflykt till min barndomskompis som har en stuga i södra Hälsingland, ett ställe med det förfärliga namnet Älgnäs. Långt ifrån lika vackert som det ställe jag jag precis gjort ett jobb för SvD åt som ligger några mil därifrån, Freluga. Vi ska i alla fall fiska. Och bada förstås.
***
Om min idé jag tog upp med förlaget föll i god jord vet jag inte. Men den verkade inte körd i alla fall. Tar den igen till hösten.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Grinig gamla gubbar och doom metal
Publicerad 2009-06-30
Jag ska på möte i Stockholm på Sveavägen med mitt bokförlag Wahlström & Widstrand idag. Vi ska snacka lite om vad som händer när boken ska lanseras i höst och jag ska även ta upp de sista frågorna jag har med min förläggare innan jag lägger boken åt sidan för sommaren (jag är liiiite trött på den nu). Jag har största förtroende för henne och jag har känt mig trygg hela vägen. Jag har inte kunna få någon bättre förläggare. Puss på dig, Annika Seward!
Mitt lätt bittra inlägg från igår var nog lite väl konspiratoriskt (se nedan) men va’ fan. Jag vill vara lite gnällgubbe á la Ulf Lundell jag också. Min kompis Fredrik Virtanen gjorde en skitbra intervju med Lundell i måndagens Aftonbladet och jag blev inspirerad. Tyvärr ligger artikeln under betaldelen av Bladet på webben, men här är länken utifall ni har tillgång till den
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5444571.ab?teaser=true.
Jag messade Fredrik redan i går och berömde honom för intervjun. Han är verkligen inte rädd för att ställa obekväma frågor.
Men jag blir trots allt lite ledsen över att Arbetarbladet tystar mig. Jag menar, Karin var ju butikschef här för Akademibokhandeln och en lokal profil som de intervjuade flera gånger och ringde och krävde att hon skulle ställa upp. Vilket hon gjorde. Och kan de recensera en refuserad rekordsnurrig bok som en lokal advokat printat ut själv och kallar för bok över en helsida som de gjorde härom veckan så måste de väl ta min som ges ut på ett Bonnierförlag på lika stort allvar.
Den här bilden tog till exempel Arbetarbladets fotograf Britt Mattsson (som Karin och jag känner) på Karin i butiken 2003.
Har förresten redan fått flera påslag från journalister på riksplanet som vill intervjua mig. Så det är inte det det handlar om. Men jag har förstått att har man som jag jobbat på en av Sverige mest inflytelserika tidningar (SvD) i tolv år och återvänder till spenaten är man ingen tillgång. Nej, istället blir man ett hot.
Uppdat (10.23): Nu har de ringt från Arbetarbladet och vill intervjua mig, de läser tydligen min blogg i alla fall. Lite pinsamt eller?
***
Jag har gått på gym två dagar i veckan i tre månader nu. Resultat: Skitont i högra armbågen, smärtorna i vänster ljumske gör att jag knappt kan springa längre (vilket gick hur bra som helst innan jag började på gym) och jag har gått upp två kilo!
***
Jag har inte hört ett skit från stället jag sökte jobb på och blev intervjuad av. Silent treatment därifrån också? Men det var att jag faktiskt sökte ett jobb som var min stora personliga seger.
***
Första halvårets fem bästa skivor:
1. Wilco: ”Wilco (The Album)”, gör en aldrig besviken.
2. Bob Dylan: ”Together Trough Life”, jag visste det, plattan blir bara bättre och bättre.
3. Buddy & Julie Miller: ”Written In Chalk”, detta underbara Nashvillepar skapar musik som går rakt in i själen. Puss på dem också.
4. Olle Ljungström: ”Sju”, ja, vad ska man säga? Alltid en trevlig överraskning är det i alla fall.
5. Joshua Redman: ”Compass”, gudomlig saxofonist och en modern Sonny Rollins. Åh, vad det här är bra.
***
Läser på Facebook att min vän Johanna Strömqvist, som just blivit mamma för andra gången, nattar sina barn till doom metal. Och det vekar funka. När kommer första tatueringen?
***
Jag förresten fått en fullkomligt lysande idé jag ska ta upp med W&W och/eller Anhörigfonden. Idéer är jag bra på.
***
Undrar förresten om en enda människa orkade läsa ända hit…
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Två konstnärer möts i himlen
Publicerad 2009-06-27
Igår Michael Jacksson, i dag Willy Kyrklund. Det blir intressanta kombinationer i himlen framöver.
Den här fina bilden har min kompis och SvD-fotografen Jurek Holzer tagit på Kyrklund som blev 88 år.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Aldrig fucka upp
Publicerad 2009-06-26
Jag har varit på en anställningsintervju. Ett stort steg för mig. Nu kan jag på allvar säga att jag befinner mig i nyetableringsfasen. Sorgen består ju av fyra: Chockfas-Reaktionsfas-Bearbetningsfas och så till sist Nyetableringsfas. Det funkar så även om det låter teoretiskt. Det som kan ge problem är om man fastnar för länge i Bearbetningsfasen.
Om jag får jobbet är en helt annan sak, det är jag gjorde det som är grejen. Ni förstår inte hur stort det är, men jag har för första gången börjat öppna upp mig lite, även för andra saker. Det har tagit tre år…
Jag har förresten en rätt skön intervju på gång till bloggen med en artist som heter… eh… jag skiter i att skriva det tills jag gjort den förresten. Det kan fucka upp sig på vägen.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Att angöra en brygga
Publicerad 2009-06-24
Jag tog min lilla båt i dag och åkte upp i Testeboån och hämtade min kompis Mikael Strömberg som har en ateljé precis där det blir stopp för båtar. Det är en massa dammluckor och skit i vägen sedan. Vi hade sedan länge bestämt att ta vår båtlunch och vi åt förstås på fiskrestaurang. Renat och kaffekask hade kanske varit mer adekvat. Men vi är ju ordentliga killar/män som inte gör sådant på vardagarna.
Här hoppar Mikael i båten och blir mottagen av sjöbjörnen Göran Persson med hjälp av en åra!? Mickes fru Britt plåtade med mobilen. Jag har alltid hatt när jag åker båt, tycker att det hör till på nåt sätt.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Helgerna fortsätter att vara jobbiga
Publicerad 2009-06-21
Det går inte att komma ifrån, helgerna är så tydligt centrerade kring familjen. Man blir påmind om det från alla håll hur jag än vrider på det så är det något som saknas. Karin.
Jag känner mig i och för sig ensam alltid hela tiden i alla fall, men helgerna blir i sina stunder outhärdliga. Jag fick lite panik och gick ut och gick i går kväll bara för att bli av med lite rastlöshet. Pojken ville inget annat än att slappa och det förstår jag.
I dag ska jag bota rastlösheten med både löpning och ett träningspass tänkte jag. Love ska till sin kompis nu på förmiddagen och blir väl där större delen av dagen.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Dagen efter kvällen före
Publicerad 2009-06-20
Firade midsommar med våra grannar och grillade lamm och åt sill och lax. Det blev en snaps därtill, Skåne. Det var nog min första snaps sedan midsommar 2008. Men vi fyllde på med lite grappa från Porto Fino som jag hade i mitt skåp efter maten. Men väldigt försiktigt var det. Jag låg nog och sov före midnatt och innan Love somnade kollade vi på vårt nya favoritprogram Mythbusters.
I dag hade vi tänkt tagit en båttur nu på förmiddagen, men surprise surprise, det började regna. Vi får försöka ta den på eftermiddagen i stället. Jag har lovat Love ett McDonalds-besök så här på midsommardagen.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
It’s raining in my heart
Publicerad 2009-06-14
För första gången i mitt liv känner jag mig nerstämd på grund av vädret. Regnet har piskat mitt sovrumsfönster i över tolv timmar nu. Det var till och med svårt att sova ett tag i natt för att det lät så mycket på fönsterblecket. Och det går knappa att se ut på grund av allt regn.
Det har regnat konstant i över ett dygn och i stort varje dag sedan närmare två veckor tillbaka. Halva juni har gått och jag läser i SvD att det är den kallaste inledningen på en sommar på 50 år. Det kanske inte är så konstigt att man blir påverkad trots allt?
***
Jag trotsade i alla fall regnet och sprang min halvmilsrunda igår. Fick en sträckning i vaden jag känner lite av, var det för kallt?
***
SVT:s gitarrtema på tv i går dominerades av filmer som var femton år gamla. Flera av dem som uttalade sig om gitarrens förträfflighet är döda…
***
Jag har fortfarande inte vågat öppna första korret på min bok jag fått från förlaget.
***
I dag är det på dagen tre år sedan Karin fick reda på av sin läkare att hon var obotligt sjuk och skulle dö. Jag skriver utförligt om det i min bok.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Kändistätt på kvartersgymmet i dag
Publicerad 2009-06-11
Första dagen på sommarlovet och värsta skitvädret, nu tror jag det har regnat i sju dagar i sträck faktiskt. Får agerar lite fritidsledare och barnpass eftersom det allra flesta har jobb att gå till och det har inte jag. Så Love har haft sin kompis här hela dagen och det har passat bra eftersom det regnat hela tiden, annars brukar det vara lite enklare när de är hemma hos honom eftersom de bor i villa och har studsmatta och allt sånt på gården. Men ett rejält tv-spel kan de hålla sig sysselsatta i dagar med också. Så gjorde jag en utryckning och passade mitt gudbarn Sandra ett par timmar när mor och far skulle göra annat, hon var sjuk så hon kunde inte komma hit till oss.
Inledde dock dagen med att gå på kvartersgymmet. I dag var hockeystjärnorna Daniel Widing (Brynäs, Davos) och Nicklas Bäckström där (Brynäs, Washington Capitals). Det är två helt vanliga killar kan jag säga, Bäckis är faktiskt två år yngre än min äldste son till och med. Gymägaren drog i väg med dem ganska omgående men vi hann utbyta några ord. De tjänar grova pengar visst, men de får slita en hel del också kan jag säga, såg träningsprogrammet och det är minst två pass om dagen sex dagar i veckan under hela sommaren för Bäckström när han är hemma i Sverige på semester (?).
Jag tror att en uppväxt i statsdelen Sätra i Gävle (Bäckström) och Hedemora i Dalarna (Widing) ger nödvändig distans och att det går bra för så många svenskar i NHL och som proffs i andra länder. Det står helt enkelt med båda fötterna på jorden och tar ingenting för givet. Jag undrar bara vad de tänker om mig? Jag brukar ju bara buffla in i omklädningsrummet när de står där i bara duschhandduken på vintrarna och ställa ibland lite obekväma frågor. Men det är båda bra att ha att göra med i de situationerna, någon gång ska jag skriva om alla chatteringar det finns på hur man blir mottagen i sportvärlden som reporter, det finns en del som är fruktansvärt oförskämda och gör allt för att säga så lite som möjligt. Men ni får inga namn – än. Men jag ska säga så mycket att bröderna Kenny och Jörgen Jönsson är mina favoriter vad det gäller att intervjua, alltid tillgängliga alltid lika sympatiska, även om de fått storstryk. Men Daniel Widing är alltid gullig han också…
Så här ser det ut på gymmet, jag har börjat ett nytt program och har träningsvärk så in i hel…
Så här ser deras arbetsplats ut förresten, kollar ni noga så ser ni en naken karl på bilden, eller åtminstone ett arschele. Tog bilden i vintras i Brynäs omklädningsrum.
POSTAT I VARDAG | 2 KOMMENTARER
Att göra sin röst hörd
Publicerad 2009-06-07
”Ja, eh… mm… ska gå och rösta, jag lovar.” Jag gör det efter att jag skrivit det här. Bestämmer på vilka på vägen dit. Så har jag låtit sedan varje val sedan riksdagsvalet 1991, jag kan inte bestämma mig och tänker strunta i det. Då har Karin tvingat med mig och sagt att ”du får ta och skärpa dig, det är klart att du ska rösta!”
Så gick vi och röstade tillsammans, oftast på Sofia skola på Södermalm. Jag skolkade i riksdagsvalet 2006, det är jag villig att erkänna. Men det var bara en dryg månad efter att Karin hade dött och jag fortfarande dimmiga minnen från den tiden. Men nu har jag hennes ord ringande i mitt huvud så jag går dit förstås.
Oj, vad jag saknar Karin sådana här lata söndagar. Jag måste aktivera mig för att hålla demonerna i schack. Har till exempel sprungit en halvmil två dagar på raken nu.
Updat: Nu är det gjort, jag har röstat och här duktig vovve och medborgare, vilka behåller jag för mig själv, det var faktiskt fler där inne och gjorde samma sak. Fler än jag trodde. Men de såg lite trötta ut farbrorn och tanten bakom skrivbordet inne i den lilla lokalen.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Skilsmässan från N Åbyggeby 4:125
Publicerad 2009-06-01
Jag gick förbi huset som Karin och jag byggde från grunden mellan åren 2001–2006 i går söndag. Vi hann göra det färdigt invändigt och även bygga ett garage, men att slutföra markplaneringen blev aldrig klart innan Karin blev sjuk.
Det är klart att det är en märklig känsla att gå där och jag ville helst inte träffat de nya ägarna. De är jättegulliga, men det är inte det det handlar om. Jag vet inte riktigt hur jag reagerat om jag gått in i huset. Det är ju jag och Karin som bestämt hur det ska se ut där inne. Vi hade en arkitekt som hjälpte oss att rita om det efter våra behov så det är ett väldigt personligt hus på många sätt. Bland annat sitter det en närmast antik järnspis från 1930- eller 40-talet i köket som är jättemysig att elda i. Två till kaminer finns där, en av dem i sovrummet på övervåningen och den andra i det stora vardagsrummet på nedre våningen.
Men vad skulle jag göra när Karin dog? Det var ju vårt hus – inte mitt. Så jag gjorde mig av med det efter ett tag. Och det var rätt beslut. Jag känner heller ingen ånger när jag går förbi där, men jag vill veta så lite som möjligt om huset i dag. De har tagit ner en massa träd på den 2 398 kvadratmeter stora tomten. Det tycker jag är synd. Jag minns även fastighetsbeteckningen eftersom vi byggde det från grunden och har styckat av tomten själva, Norra Åbyggeby 4:125.
Love har en kompis som han fortfarande leker med där i byn så jag går förbi någon gång ibland när jag skjutsar honom dit. I går gick vi ner till badplatsen för att bada i Testeboån. Det var skitvarmt. Jag passade på att gnälla lite över att bryggan var felplacerad. Det var jag som var bryggvakt och den som såg till att bryggan blev ilagd på våren och upptagen på hösten. Men det var mest på skoj jag klagade. Det var trevligt att träffa några av de gamla grannarna och de var glada över att se oss också.
Karin växte upp med en sommarstuga på andra sidan ån precis mitt emot och vi badade väldigt mycket när vi bodde där också. Så det känns rätt att vara där någon gång nu och då eftersom det är en väldigt speciell plats. Jag frågade Love hur han kände, men han bara tittade på mig som ett frågetecken. Barn är ju så bra på att leva här och nu, han vet att han inte bor där längre och nu skulle vi ju bada. Karins bror Erland och hans familj var med och badade också. Även lilla Sandra som bär Karin som mellannamn badade. Jag höll i henne.
Så här såg en del av köket ut när jag lämnade huset för snart två år sedan, fint va?
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Jävla mors dag II
Publicerad 2009-05-31
Så var det då mors dag. Vi har pratat om det på morgonen jag och Love. Han har ingen mor och min mor (hans farmor) är väldigt sjuk och inte riktigt kontaktbar. Det som trots allt är bra är att för Love har det sett ut så ett tag nu så han reflekterar inte så mycket mer över det på ett barns vis, utan det är helt enkelt en realitet som han lever i och med. Men när jag sa att jag skulle åka till farmor med en blomma så undrade han: ”Du åker väl med en till Karin också?”
Han säger ofta Karin när han pratar om sin mamma, i tredje person. Jag vet inte varför och vad det kan betyda, men så gör han i alla fall. Han hade inte tid att följa med för han skulle till sin kompis och spela Yu-Gi-Uh. Jag svarade, ”Ja, det ska jag”, förstås.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Jävla mors dag
Publicerad 2009-05-29
Hur gör man med mors dag med en kille som förlorade sin mamma när han var sex år två veckor före han började ettan? Svara den som kan…
Den här typen av firande har aldrig varit min påse, men det växer ju allt mer och det går inte att bara låtsas som om den inte finns heller. Men vad ska han säga när barnen ska rita något till mamma eller pyssla med något som fröken tycker att de ska ge till mamma på mors dag? Det är trots allt rätt ovanligt att vara utan mamma när man går i lågstadiet så lärarna tänker inte så. Jag bad Loves fröknar första året om att tona ner morsdagsgullandet. Men jag kan ju inte överbeskydda honom. Jag vet bara att han är rustad att klara av sånt, men det är klart att han känner sig utpekad och annorlunda någonstans.
Men vad ska jag göra och säga? Har faktiskt inte en aning.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Cancer vet ingenting om gullvivor…
Publicerad 2009-05-25
…det gjorde inte jag heller för några år sedan. När jag stressade som värst på mitt jobb på SvD märkte jag inte ens årstidsskiftningarna. Nu gör jag det. Och jag försöker verkligen ta vara på dem på bästa sätt. Ett sätt är att jag plockar blommor (se även tidigare blogginlägg där min kompis tycker jag är lite gay när jag plockar blommor).
Jag börjar med vitsipporna, fortsätter med liljekonvaljerna och här ser ni ett gäng ö-plockade gullvivor. Jag tog min lilla båt, Ockelbo B15 från 1975 med vidhängande 15 hk Mariner från 1983, och åkte till närmast ön härifrån, Limön. En jättevacker ö där min kompis har en stuga som han håller på och snickrar på. Det måste vara lugnt på havet om man ska köra dit med en sådan här liten öppen båt, men det var det på söndagen. Där hittade jag den här fina buketten. Ja, killarna tyckte jag var lite fjollig, vet inte vad det beror på. Å andra sidan heterokompenserade vi det rejäl med att G drack kaffekask – kokkaffe och Renat.
Oftast sätter jag vitsipporna och liljekonvaljerna på Karins grav förstså. Hon tyckte om när jag plockade blommor åt henne, så då fortsätter jag väl bara. Säsongen är ju snart över.
Få se om det blir nåt bråk när AIK:s flåbusar kommer hit i kväll när Gefle IF möte AIK på Strömvallen, det ser i alla fall ut att bli en fin kväll. Och Aftonbladet skickar hit en till reporter, det känns bra så jag slipper vara ensam utifall det händer något.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Bland sjukhuspräster och debutanter
Publicerad 2009-05-24
Nu har jag bestämt mig vad jag ska skriva om i debutantbloggen som jag blivit ombedd att göra. Alla andra där skriver om hur det våndas inför utgivningen och hur stolta de är över sin bok. Om processen fram och hur glada de är att få bli utgivna. Och det förstår jag, det är ofantligt svårt att bli utgiven har jag förstått idag. http://www.debutantbloggen.se/
Men jag hade gjort precis vad som helst för att slippa skriva min bok. Jag är glad att det blir utgiven, visst, men jag hade varit allra gladast om min historia aldrig hänt och jag aldrig behövt skriva boken. Den tråden tänker jag ta upp.
***
Läsare av bloggen med gott minne minns kanske att jag lovat att intervjua en sjukhuspräst. Jag har inte lagt ner det, det är bara så att han är väldigt upptagen, vi har bestämt möte och det blir efter midsommar. Så det kommer en intervju om en dryg månad.
POSTAT I VARDAG | 1 KOMMENTARER
Tommy Sjödin till Rögle
Publicerad 2009-05-21
Karin gillade hockey och framför allt Brynäs. Och jag tänker förstås på vad hon skulle sagt nu när urbrynäsaren Tommy Sjödin lämnar klubben för att bli assisterande tränare åt Ängelholmslaget Rögle. Sjödda har nästan 700 elitseriematcher i ryggen med Brynäs.
Det här kortet såg han personligen till via en bekants bekant att Karin fick efter att hon opererats våren 2006. Det var väldigt gulligt av honom. Tommy Sjödin är en reko karl och jag träffar honom då och då genom jobbet och även på stan i bland. Jag ska påminna honom om kortet nästa gång jag stöter på honom.
***
I dag går vi på gymmet tillsammans jag och Love så han får se vart jag går någonstans på morgnarna ibland när jag lämnat honom på skolan. Det ligger på Brynäsgränd och är lite så där ruffigt newyorkigt. Trevligt ställe, alla från NHL-stjärnan Nicklas Bäckström, en 17-årig boxartjej som satsar på OS i London 2012 till vanliga saggiga farbröder som jag och pensionärstanter går där. Väldigt familjärt. Och inte minst, ingen gladreggae eller annan jobbig musik i stereon, näe, här bössar man på med Rockklassiker. Det är ett soundtrack som passar bättre tycker jag.
***
Jag glömde det allra viktigaste när jag förklarade varför jag skriver på min bok. Nummer ett i alla lägen är att jag vill hylla Karin som jag beundrar mer än någonting annat.
***
Musikkritiker Lennart Persson (1951–2009) som jag skrev om här tidigare i veckan som gick bort på rekordtid i cancer har fått en alldeles egen grupp på Facebook, det tycker jag är fint.
Här går det att läsa texter av honom på hans sajt ”Texter från andra sidan mainstreamfloden. Om musik, film, böcker och andra kärleksförklaringar”:
http://lennartpersson.se/texter.php
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Dragqueens i limousiner
Publicerad 2009-05-20
Jag börjar faktiskt inse att ni är några stycken där ute som kommer att läsa min bok när den väl kommer ut efter sommaren. Jag har nog egentligen inte reflekterat över vad det innebär för mig: Att totalt okända människor kommer att veta massor om mig och Karin.
Vad som sedan ligger i deras tolkning kan jag inte råda över. Så varför gör jag det är frågan att fundera kring. Jag känner bara att eftersom ingen från sjukvården bryr sig om att utvärdera eller ta reda på mina fullständigt vedervärdiga erfarenheter och lära sig något av det så vill jag berätta hur brutal verkligheten är för mig och massor med andra. För de står en lång kö med människor och deras familjer som i dag inte vet att det kommer att bli sjuka och väntar på det som jag varit med om. Jag kan dela med mig och på så sätt göra det enklare. Jag vet det. Sedan får folk tycka precis vad de vill om min bok. Jag känner mig säker på den.
***
Min kompis Peter tycker att jag är lite gay när jag plockar vitsippor, vad ska han säga nu när jag plockat liljekonvaljer?
***
Fortsätter min hyllning till Lennart Persson med att lyssna på Mary Gauthier hela dagen, han skrev om henne i sin bok ”Sånger om sex, Gud och ond bråd död” också. Just nu kör jag ”Drag Queens In Limousines”.
POSTAT I VARDAG | 2 KOMMENTARER
Stockholm hela dagen
Publicerad 2009-05-18
Jag har varit i Stockholm i dag. På förmiddagen var jag hos förlaget Wahlström & Widstrand som ger ut min bok ”Kärlek i cancerns tid” till hösten. Det var ett bra möte. Det känns konstigt att träffa människor jag aldrig träffat som läst och som vet väldigt mycket om Karin och mitt liv alla redan. Men det är dags att vänja sig inför utgivningen.
Jag hade också ett väldigt bra samtal på eftermiddagen med min kompis Karin Thunberg på Svenska Dagbladet. Vi hade platserna bredvid varandra när jag jobbade på SvD, så vi känner varandra ganska bra. Förutom att hon är kolumnist och krönikör så har hon ju skrivit några böcker, bland annat uppmärksammade ”En dag ska jag berätta om mamma” som gavs ut förra året. Den är precis som min väldig privat och utlämnande. Hon berättade lite vad som kan hända mig när den kommer ut (8 oktober). Det var gulligt av henne och jag tar med mig hennes råd på största allvar. Vilka behåller jag för mig själv.
Ibland undrar jag också om hur det kommer sig att jag hela tiden stöter på människor som råkat ut för cancer. Eller är det bara som det är när man väntar barn, helt plötsligt ser man gravida kvinnor överallt?
Min lägenhet kommer att stå tom en månad under sommaren och jag träffade en bekants bekant som är intresserad och bo där eftersom hon saknar bostad i sommar. Det visade sig att hon förlorat sin mor i cancer när hon var 16 år, hon har två yngre syskon. Jag blir väldigt berörd när jag hör sådant.
***
Hann in på Hötorgshallen innan jag tog tåget hem och köpte med mig 1 kg mild och 1 kg stark merques, algerisk lammkorv som är det godaste jag vet att grilla. Även fyra fina lammkotletter och harissa, en superstark chilipasta man använder i Nordafrika. Jag köpte en tub åt min kompis Peter också, han gillar sånt.
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Ny måndag – ny vecka
Publicerad 2009-05-11
Jag har ett mycket mödosamt arbete framför mig. Sitter med manuset till min bok som jag fått tillbaka från förlaget sedan de redigerat det. Jag satt själv en vecka och brottades med redigering och nu har de dragit det ett varv till och jag ska säga vad jag tycker. Jag har inte vågat läsa det än. Jag vet inte varför. Jag litar hundra procent på dem så det är inte det som oroar mig. Jag vet inte vad det är. Men jag ska sätta tänderna i det rätt snart. Får ladda en stund till. Jag tror jag måste lämna lägenheten när jag ska göra det. Annars blir det bara att jag går och vattnar blommor, dammar eller diskar bara för att slippa.
***
Har varit i kontakt med en person på kultur & fritids-förvaltningen här om att få ta hit Elisabeth Ohlson Wallin-utställningen i höst. Hon sa att hon skulle höra av sig rätt snart. Min erfarenhet av kommunen är att det betyder någonstans mellan en vecka och ett halvår.
***
Jag har också fått ett mejlsvar från sjukhusprästen Mats Johansson jag tänker intervjua för publicering här på bloggen. Någon som har några speciella frågor att skicka med mig? Hör av er i så fall. Så här skrev han i alla fall:
”Jag minns dig och jag träffar dig gärna. Just nu är jag och min almanacka på olika håll men jag slår dig en signal i mitten på veckan så kan vi söka en tid som passar oss båda.”
POSTAT I VARDAG | 0 KOMMENTARER
Senaste kommentarer
Anhörigbloggen
Anders Sundin skriver på Anhörigfondens blogg
Familj Tre barn, förlorade sin sambo Karin i cancer 2006
Gör Skriver om sport i Aftonbladet och kultur i SvD. Debuterar som författare med ”Kärlek i cancerns tid” (Wahlström & Widstrand) i oktober
Bloggar om Hur livet går vidare efter förlusten av sin livskamrat och hur det är att bli ensamstående småbarnsfarsa med en pojke som förlorat sin mamma
Nås på anders.sundin@mac.com www.web.mac.com/anders.sundin
Bloggarkiv
Månadens profil
Blogglänkar
Kategorier